Coachning är fantastiskt

Jag kan inte annat än jubla över vad coachning och det coachande förhållningssättet har tillfört mitt eget liv. Life changing är vad det är. Både att få coacha andra och att själv bli coachad är enormt utvecklande och inspirerande, helt enkelt.

Att börja ta del av en ”coachande community” är som att kliva in i en värld enbart fylld av fantastiska människor som stöttar och tror på varandra. Där existerar ingen jantelag och alla ses som hjältar i sina liv, med förmåga till oanad utveckling och framgång. Det är även befriande fritt från martyrskap, offermentalitet och meningslöst daltande med varandra. Tvärtom, den obevekliga tron på människors egen potential kräver ansvarstagande och handling. Men så är det ju också det enda som egentligen ger några resultat eller gör någon skillnad. Eller har du lyckats på annat sätt?

För min egen del  handlar detta t.ex. om att våga se när jag är för mycket ”duktig flicka”, tillåter mitt liv att utsätta mig för osund stress, eller när jag gör våld på mina egna värderingar eller behov, för att tillfredsställa andra. Det handlar också om att inte försöka göra omvärlden skyldig till ”mina egna brott”, utan istället bejaka mitt eget värde, ta mig själv på allvar fullt ut och se att jag faktiskt har huvudrollen i mitt eget liv. På gott och ont. När jag gör det kräver det handling av mig. Handling som skrämmer, känns hotfull och obekväm. Men som samtidigt bär på nyckeln till nödvändig förändring och slutligen även till de lösningar som behövs.

Att i dessa processer då själv kunna gå till en annan coach, är som att både slå på hellyset och turbomotorn på samma gång. Ursäkta språkbruket, men satan i gatan så mycket som plötsligt kan hända, när man både ser klart och har 500 Hk under huven! Ja, eller vad som nu kan anses som mycket körpower?

Jag står fast vid det jag sa vid ett coachmöte med Shift-gänget för en tid sedan – coachning är som en fribiljett till livet. Tidigare fastnade jag allt som oftast i diverse kösystem eller trasslande kundtjänster, när jag ville lösa biljett någonstans. Nu är det liksom bara att bestämma vart jag vill och sen köra. Ja, nästan i alla fall.

Gud, vad jag aldrig vill tillbaka till det gamla körsättet i livet!

/Annika

 

 

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.