Coachkonferens för fullblod

Jag är lyckligt lottad, jag! Eller så får man vad man förtjänar? Eller det kanske blir som man tänker? Ja, alternativen är många, men lika fullt känner jag mig som en fullblodshäst i livets vinnarcirkel! Där går jag tillsammans med mängder av andra glänsande, hårt jobbande, men även livsnjutande och i solen snabbtorkande, fullblod.

Förlåt mig om metaforen synes högmodig, det är inte min mening! Jag är bara så glad, stolt och tacksam över att ha fått dela vinnarcirkel med så många andra fantastiska coacher i SHIFT-gänget, inkluderat ägarna och visionärerna Ingrid Lindelöw-Berntsson och Lena Lundqvist själva. Att tillåtas vara och växa tillsammans med andra i en miljö där man inte behöver konkurrera om utrymmet, utan tvärtom man både ger och skapar plats åt varandra, är något alla människor är värda.

Jag trodde många, långa, delvis ledsna och självbegränsande år i livet, att det enda sättet jag kunde rymmas på var om jag förnekade delar av mig själv, svälte ut dem, gjorde våld på mig för att passa in och hitta en form som andra kunde leva med. Som jag kunde leva med. Det var fel. Onödigt. Men för mig kändes det så, på riktigt. Vår egen upplevelse och sanning är inte alltid den rätta. Och tur är väl det?

Vågar du ta det till dig? Din sanning och din upplevelse är kanske inte alltid den rätta? Den kan vara sann för dig och du har all rätt i världen att ha den. Men tänkt om den begränsar dig? Tänk om du missar massa möjligheter i onödan? Tänk om du och ditt liv är så mycket mer?

Vågar du tänka den tanken?

kärlek/Annika

Windows of opportunity

Har du någonsin varit frustrerad? Så där att det kryper i hela kroppen, hjärnan går i spinn men utan att du riktigt kommer någon vart, och kroppens eget alarmsystem signalerar oroväckande?

Stress, vanmakt, rädsla, ilska, uppgivenhet eller kampvilja rasar genom kroppen. Du är inte ensam. Oavsett om det beror på en personlig läggning, ett miljömässigt arv eller olyckliga omständigheter och yttre förutsättningar, så behöver man hantera stressen och frustrationen när den uppstår. Annars kommer kroppen och det undermedvetna ta över och göra det åt en. Stress, som egentligen är en sund och nödvändig överlevnadsfunktion, har gått och blivit en av samhällets kanske mest allvarliga folksjukdomar.

Så vad gör du när frustrationen gnager och gör sig påmind? Stoppar du huvudet i sanden, fortsätter som vanligt och väntar på att det går över? Eller skickar du kanske upp frekventa nödraketer, i hopp om att någon annan ska komma till undsättning? Tar du till överslagshandlingar och flyr in i andra, helt oplanerade sysslor och projekt, för att undvika konfrontation, med det som egentligen gnager?

Det jag själv har kommit fram till – och som troligen är skälet till att jag fortfarande har huvudet upp och fötterna ner – är att det i all stress och frustration finns något vi kan kalla “windows of opportunity”. Det är helt enkelt tillfällen när inre och yttre omständigheter ger oss förutsättningar att själva bryta oss ur stresspiralen, och den destruktiva spinn vi befinner oss i. Enligt min erfarenhet sammanfaller inte sällan dessa “möjlighetsfönster” med stunder av just stegrande, för att inte säga maximal frustration. Och jag tror inte det är en slump.

Tvärtom har jag börjat förstå att frustrationen är det bränsle jag har att använda mig av för att våga mig ut genom fönstret. Så idag, när frustrationen knackar på dörren, tänker jag att det är en drivkraft för att kasta mig ut i det okända, där nya möjligheter finns. Jag accepterar helt enkelt att jag verkligen måste ändra på något – och ser till att göra det också! I den processen, tar jag själv gärna hjälp av en annan coach. Inget är för mig så befriande som att bli bemött med tillit till min egen förmåga, precis när jag själv tvivlar som mest.

Berätta gärna vad du själv gör för att hantera osund stress och frustration i livet!

/Annika

Våga vara sårbar

Jag slås ofta av kraften som finns gömd i människors sårbarhet. Där finns källan till vårt mod, vår handlingsförmåga och vår kreativitet.

Alla försök att på olika sätt förneka att vi är sårbara, förminskar vår egen potential som människa. Vår energi går istället åt just till att förneka, försvara och upprätthålla vår egen illusion – istället för att växa, skapa möjligheter och knyta relationer. Istället för att drömma, älska villkorslöst, och ibland kanske till och med istället för att leva. Det är begripligt och förståeligt att vi hamnar där p.g.a. våra egna skyddsmekanismer emellanåt, men lika fullt synd.

Jag strävar därför numer efter att bejaka min egen sårbarhet i livet, vilket gett mig enormt mycket mer mod, glädje, tillit och kraft än jag någonsin trodde var möjligt. Och det trots att jag långt ifrån alltid lyckas! Ibland kommer jag – eller någon annan – på mig med allehanda självbedrägerier i ett försök att undvika sårbarheten inom mig.

Hur ser du på din egen sårbarhet? Är den din vän, eller en ständig black om foten? Se ett fantastiskt TED-talk med Brene Brown nedan, och fundera sedan på hur livet skulle kunna vara om du tillät dig att var mer sårbar?

Allt gott!