Jag behöver inte coachning…

Även om olika former av samtal med människor har präglat större delen av mitt liv, både privat och yrkesmässigt, är jag som professionell coach ännu relativt oerfaren, det ska villigt erkännas. Hur som helst, oavsett vem jag möter som coach, hur olika människors bakgrund, personlighet eller nuvarande förutsättningar än är, tycks alla klienter ha åtminstone två saker gemensamt.

För det första, viljan att med egen kraft förändra något till det bättre. För sig själva, i sitt eget liv, för andra, på sin arbetsplats, i samhället, i världen. You name it. Alla vill gott. Alla vill väl. Och alla vill på något plan lite mer eller lite annat, än det som är förhanden. För det andra uppvisar alla klienter ett enormt mod. Ibland utan att själva ens se det, eller kunna förstå och ta det till sig, när jag som coach speglar tillbaka detta. Men för mig är det så fantastiskt uppenbart, varje gång! Det krävs mod att blotta sig för någon annan, i sin egen vilsenhet och frustration eller när det gäller sina egna mål, drömmar och visioner. Men framför allt krävs det enormt mycket mod för att våga möta sig själv. För det är precis vad det hela handlar om.

Det handlar inte om coachen man går till, pratar med eller möter. Coachen är ingen expert som har vare sig förmåga eller önskan att döma och värdera. Nej, det handlar enbart om att vara beredd att möta sig själv på ett nytt sätt, med coachens hjälp. Men det är så lätt att man – för att slippa ta en titt på sig själv, sitt eget bidrag till sammanhanget – intalar sig själv och andra att man klarar sig helt på egen hand.

– Jag behöver inte coachning. Inte just nu i alla fall…

Underförstått; jag har kontroll på mitt liv och klarar mig själv. Ja, ni förstår nog. Har kanske till och med tänkt så själva? Och så kan det förstås självklart vara. Att du klarar dig bra utan coachning. Det är jag övertygad om att de flesta gör, faktiskt. Den intressanta frågan är om det kanske finns något ännu bättre? Något inom dig som bara väntar på att få blomma ut i all sin genialitet, men som behöver lite coachning på vägen…

För egen del vet jag att det ofta är så. Både för att jag själv upplevt det genom att många gånger vara klient, och för att jag ser det varje gång jag får äran att vara någons coach.

/Annika

When enough is enough…

…eller på svenska ”när man fått nog”.

Ja, har det hänt dig någon gång? Att du kommit till en gräns där du verkligen, verkligen, i botten av ditt hjärta fått nog av något? Säkert har det hänt. Kanske flera gånger dessutom. Frågan är vad gjorde du då? Jag tycker det är en intressant fråga därför att svaret ofta säger oss rätt mycket om vilka vi innerst inne är.

Hur märker och hanterar du att du nått botten? Att känna att ”enough is enough”, och att nu måste något verkligen förändras om du inte ska gå under. Säkert är detta olika för olika människor. Både hur vi märker det och hur långt vi måste sjunka innan vi får nog. Ändå är jag rätt säker på att när det händer, har vi alla precis allt som behövs inom oss för att göra något åt det. Allt vi behöver är kanske bara lite tillit. Och ibland att någon annan tror oss om att faktiskt kunna vända matchen, fast vi ligger där längst nere på botten?

Kom ihåg att du har möjlighet att vara en sådan människa för andra i din närhet! Det kanske är allt som behövs för att världen ska bli lite bättre.

Är du beredd att bidra?

energi och kärlek
Annika