Visionera mera!

Som coach ser jag inga begränsningar hos mina klienter och är uppriktigt öppen, för att i princip allt är möjligt. Men som Annika, när jag ”ibland går klädd som en vanlig kvinna”, är jag förstås fortfarande allt som oftast kvar i mitt eget land av självbegränsningar och egna tvivel. Det är som det ska och lär nog aldrig ändras.

Men. Och nu kommer ett viktigt ”men”. Idag kan jag se att det är just självbegränsningar och tvivel, och inte fakta eller sanningar. Och idag vet jag också att jag själv kan få hjälp att snabbare komma förbi mina egna mentala eller känslomässiga hinder. Om jag vill och behöver.

Jag vet också att det finns många bra sätt att på egen hand höja ribban för vad som är möjligt. Ett sätt är att tillåta sig att visionera mera, att drömma fritt, att fantisera och att visualisera som om det redan vore sant. Våra drömmar och visioner är det enda verktyg vi har som kan förändra vår upplevelse av verkligheten. Töja, tänja och expandera den utanför sin nuvarande självbegränsning. Endast en tanke som går utanför det redan ”sanna”, kan upptäcka något nytt, något mer, något annat. Och allt vi kan föreställa oss har potential att bli verklighet. Det är inte säkert att det blir det förstås, men det är en helt annan sak!

En sak kan du dock vara helt säker på, och det är att om du inte ens har drömt och visualiserat det, så lär det aldrig hända heller. Så dream BIG och se till att färglägga dina visioner bortom allt vett och sans – och framför allt, låt aldrig någon annan tala om för dig vad som är möjligt i just Din Verklighet!

energi och kärlek/Annika

Ditt obegränsade jag

Bland det svåraste som finns som människa, är att ändra sin egen självbild och den identitet man hängt upp sig själv på under vissa givna förutsättningar. Och ju längre jag håller kvar vid en viss självbild, desto svårare blir den att förändra och ifrågasätta. Men gör det bilden av vem jag egentligen är, mer sann för det? Självklart inte.

Våra självbilder säger inget om vilka vi egentligen är i ontologisk betydelse, eller vilka möjligheter vi har i det stora perspektivet. Självbild och identitet är ju bara objekt, medan vi som existenser fortfarande alltid är intakta subjekt. Så när vi ibland p.g.a. kriser eller genom andra omvälvande händelser i livet, tvingas att kasta av oss vår egen begränsande självbild har vi en chans att upptäcka nya sätt att vara oss själva. Och dessa kan på sikt visa sig minst lika fantastiska, berikande och meningsfulla för oss, som vårt tidigare sätt att manifestera vårt ”jag”.

Men i all förändring finns förstås både kravet på att släppa taget om något gammalt – inte sällan med både motstånd och sorg – och modet att våga möta något okänt och nytt. Det är naturligt att känna sig vilsen i det läget. Men kom då ihåg att det är just vilsenheten som öppnar upp, tvingar dig att förankra dig i djupet av ditt inre på nytt. Där inne, där allt handlar om vilken människa du är villig att vara snarare än vad du vill göra, finns livets källa.

Och det är så fiffigt ordnat att den människa du är villiga att vara kan uttrycka sitt jag och sina drömmar på tusen olika sätt. Bara du har mod att utforska det med nyfikenhet och tillit. Och när du börjar utforska vem du verkligen är villig att vara, kan du på nytt koppla den du är till nya mål och drömmar att jobba mot, eller leva i.

Så nästa gång du känner dig vilsen och din självbild har gått i kras, känn ingen rädsla! Möt det istället med barnets nyfikna ögon och börja utforska dig själv, fri och utan begränsningar!

Vem är du egentligen villig att vara?

/Annika