Är det resurseffektivt när människor förbrukas?

Jag har så fantastiska och modiga klienter, så det är nästan sjukt!

Det är så grymt häftigt att få se vilken värld full av genuina, starka, kärleksfulla och uppriktiga människor, vi alla egentligen lever i. Människor med enorma inre resurser, massor av kompetens samt drömmar och visioner om att få göra gott och meningsfull skillnad. Både i sitt eget och andra människors liv, och såväl i det stora som i det lilla. Att vara coach och få ta del av allt detta är en verklig ynnest.

Samtidigt gör det mig faktiskt genuint ledsen och beklämd att inse att samma värld som består av alla dessa fantastiska människor, på något olyckligt sätt också bidrar till deras förtvivlan, misströstan samt bristande självkänsla och framtidstro. Samma värld bidrar till skadlig stress och livsångest, och ibland till slut även allvarlig sjukdom. Vad gör vi för fel i dagens samhälle, som inte ser vilka fantastiska mänskliga resurser vi har, och tar tillvara på dem på ett värdigt sätt? Vad är det som gör att vi tror att det är samhällsekonomiskt hållbart, att förbruka människor i syfte att maximera någon slags ekonomisk vinst?

Jag ser det inom det offentliga, inom det privata och till och med inom det ideella. Överallt uppstår organisationer, arbetsplatser, samverkansformer och verksamheter där ofta något ganska diffust syfte, men med tydliga krav på ekonomisk resurseffektivitet, tillåts styra. Dessutom ofta utifrån ett väldigt kortsiktigt perspektiv, där snabb vinst går före andra, mer mänskliga och långsiktigt hållbara värden. Men kan det någonsin bli resurseffektivt för en värld att förbruka människor?

Jag ser tydligt att många fantastiska, egentligen väldigt resursstarka människor – som dessutom genuint vill väl – idag bryts ner och till slut blir desillusionerade eller t.o.m. sjuka. Jag har varit och tafsat på gränsen själv, så jag vet vad jag pratar om. Coachning var – och är – en av flera värdefulla pusselbitar för mig, på min egen väg ut ur det klibbiga spindelnätet. Därför känner jag idag stor tacksamhet över att kunna bidra i min tur! Och min egen förhoppning är att allt fler och fler människor kommer att se sitt unika rätta värde, kasta av sig de sista resterna av den dammiga, malätna lutherska rocken, och istället ha mod att stå upp för sig själva och sina drömmar redan i jordelivet. Och då kommer det bli allt svårare och svårare att förbruka lojala, duktiga och kompetenta människor i något slags ”samhälleligt löpandeband-system”.

Om jag får som jag vill kommer allt fler söka sig till företag och organisationer som är beredda att uppskatta sina medarbetare efter förtjänst. För det är något varje människa är värd!

Adventsfrid och energi till er alla från mitt eget rofyllda sovrum!
Annika

4 reaktion på “Är det resurseffektivt när människor förbrukas?

  1. Håller med dig om att det finns otroligt mycket outnyttjad potential på många håll i vårt samhälle. Jag vill dock tro vid en tillbakablick att arbetslivet och samhället ändå utvecklas åt rätt håll. Gå 50 år tillbaka i tiden så var arbetsvillkoren för många rätt så usla på många sätt. Min förhoppning är alltså att en positiv utveckling fortgår på så vis att de arbetsställen som är beredda att inte bara ta utan också ge till sina medarbetare, i längden blir de företag/organisationer som överlever, blir framgångsrika och också får behålla sin kompetenta personal. Förhoppningsvis inte bara en naiv förhoppning:)

      • Tack för att du delar med dig av dina tankar i frågan, Pernilla!

        Jag tror och hoppas också att utvecklingen går åt ett positivt håll, som du säger. Men att det kanske i vår tid handlar mer om att människor och individer tar egna personliga och individuella beslut kring hur de vill bidra, eller i vilka sammanhang de vill verka, än om att förändringarna drivs av politik, samhälleliga reformer eller nya organisationsteorier? Sådant vi tidigare sett och dragit nytta av under 1900-talet.

        Idag är samhället så fragmentiserat och individualiserat, att jag tror de viktigaste samhällsförändringarna kommer från summan av enskilda individers inre växande och de personliga val vi alla gör. Och då gäller det att människor finner mod och styrka att lämna de företag, organisationer och verksamheter som inte lever upp till det samhälle vi vill ha och förtjänar. Om de inte visar tillräcklig vilja till förändring, alltså!

        Det jag tycker mig se är att det går en allt tydligare skiljelinje mellan de som lär sig just att överge dåliga miljöer eller destruktiva organisationer, och de som stannar kvar – ofta alldeles för länge – i hopp om att det i slutändan ska bli bättre, gå att förändra eller kanske komma någon lösning uppifrån/utifrån. Många stannar även i rädsla för att det inte finns något annat och bättre för dem?

        Och det är här jag tänker att coachning och även andra former av ”personligt stöd” kan vara oerhört viktigt och värdefullt idag! 🙂

        varma hälsningar
        Annika

        • Precis vad jag också tänkte…en kritisk massa av individer som tar egna initiativ och som blir till en bestående förändring…gärna hand i hand med politiska beslut…som påverkas av en kritisk (numeriskt) massa:)

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.