#Blogg100 nr 4 – Mål

Mål? Herregud så uttjatat…och allt jag skriver kommer andra ha skrivit bättre före mig!

Ja, det var min första tanke, helt ärligt, när jag fick dagens bloggpassning av min goda vän sedan många år, Maria Klein, tillika coachkollega som framgångsrikt driver företaget Familjecoachen med föräldrarskapet och livet inom familjen i fokus. Aptjattret är högljutt och skoningslöst.

Begreppet SMART(A) MÅL känner nog de flesta till redan? Liksom att ett smart mål inte ska kräva något geni för att följa upp och avgöra om det blev nått? Det ska bara göras liksom. Ja, som reklamen för NIKE uttrycker det – just do it!

nike-just-do-it2

Men det är just det där ”ska bara göras” som ofta är utmaningen i våra lite mer komplexa liv. Det är ju så lätt hänt att det blir något annat som görs än just det som var förenat med målet. Annat än det vi hade sagt och tänkt.

Ibland har mina mål av någon anledning glidit mig ur händerna, eller upplevs på ett helt nytt sätt, liksom mystiskt irrelevant och ointressant helt plötsligt. Inte så viktigt längre. Nu är det ”det här” som gäller istället. Ett nytt mål…

Känner du igen dig? Målen tycks nästan anpassa sig så att man slipper fullfölja det som krävs för att nå dem, eller ta dem på allvar hela vägen. Mer än just då när man satte dem, förstås…då var det blodigt allvar. Jajjamen! Men resten – och inte minst resultaten – känns nästan lite slumpartade om man tittar närmare på det. Låt vara att man i efterhand kan se alla möjliga förklaringar och orsaker. Sådant är jag jättebra på att efterkonstruera, tro mig! (Det är dock inget självändamål jag har… 😉 )

Min egen ofta största utmaning när det gäller mål och målsättning – och som jag kanske delar med många – är att verkligheten hela tiden faktiskt förändras. Båda den yttre och min egen inre.

Se det så här. Du och jag har drömmar och visioner om hur livet ska kännas och upplevas. En både diffus och tydlig bild på samma gång som vi ständigt strävar efter, mer eller mindre medvetet. Ytterst kan man säga, att för de flesta människor finns en inneboende vision som nog är ganska gemensam? Vi vill må bra, känna meningsfullhet, vara socialt delaktiga och bidra till något större än vårt eget navelludd. Inom den visionen ryms oändligt med alternativ, beroende på vem vi är och just våra egna omständigheter. Våra egna drömmar påverkar vilka mål som blir relevanta för just oss själva.

Om vi översätter människors drömmar till att handla om att vara en betydelsefull, framgångsrik, älskad och uppskattad fotbollsstjärna, så kan vi kalla fotbollsmatchen det spel som är avgörande i fotbollsspelarens liv.

Detta är vad spelaren vill hålla på med och behöver behärska för att uppnå och kunna leva sin dröm. Och spelet kräver förstås mål för att vinnas! För att leva drömmen om att vara fotbollsstjärna krävs dessutom måååååånga mål i mååååååånga matcher. Vilket kräver både uthållighet och drivkraft/motivation, vilket mina senaste två blogginlägg handlade om, lustigt nog. 🙂

Målkamera1_468

Målet är alltid något givet och konkret. Det är i fotboll fyrkantigt, står på sin plats, kräver att hela bollen passerar mållinjen etc för att räknas. Målet ändras inte. Ställs inte plötsligt ut på planens mittcirkel, blir inte större eller mindre till sina mått under pågående match. Inte heller räknas plötsligt en boll som rullar över sidolinjen som mål. Nej, det är fortfarande ett inkast i varje match. Inte heller att motståndaren fäller dig så att du får frispark, kommer någonsin i sig ändra resultatet.

Och att som spelare sätta sig på läktaren och titta på när lagkamraterna spelar och gör målen, kommer inte heller leda till den egna drömmen. Att spela matcher och göra målen själv, är och förblir ENDA SÄTTET.

I verkligheten kan så klart målen se olika ut, och spelet vi spelar är sällan enbart fotboll. Men oavsett spel finns det mål som är exakta och som behöver göras just i det spelet för att matchen skall vinnas Det är inte något diffust eller föränderligt bara för att vi under matchens gång har lite problem att dribbla oss framåt. Eller för att motspelarna visar sig ha en oväntad taktik. Målet flyttar sig inte för att vår kondis är dålig och orken tillfälligt tryter. Målet står där även när publiken buar. Hela bollen måste över linjen hur mycket vi än argumenterar med domaren. Alltså även när vi själva har formsvacka eller tillfälligt har tappat spelglädjen för att det inte går som vi vill.

Det kommer alltså aldrig vara fotboll om jag envisas med att målet är att träffa hörnstolparna eller springa med bollen i famnen. Då är det möjligen i bästa fall ett annat spel som har andra regler. I sämsta fall gör vi oss själva till åtlöje på spelplanen. Eller utvisas.

Självklart är jag i min fulla rätt att ”spela” vilket spel jag vill – eller till och med att ägna min energi åt att få fotbollsdomare, motspelare, lagledare, medspelare och publik att köpa mina egna regler. Fast bättre är då kanske att uppfinna ett eget spel? Det som i alla fall definitivt inte hjälper mig att uppnå och leva min dröm, är när jag sparkar fotbollsdojjan djupt i gräset, går av planen och säger att det här spelet är ett skitspel och jag bryr mig inte längre… Den enda förloraren då är jag själv. I alla fall om jag innerst inne vet att min dröm var att bli just fotbollsstjärna.

Zlatan

Summa summarum. Verkligheten är dynamisk och förutsättningarna på spelplanen ändras konstant och från match till match, liksom med säkerhet även vår egen dagsform och inställning. Men ett mål är ett mål i alla väder. Så när du sätter upp ett mål nästa gång för dig själv, börja med att fundera på om det alls är fotbollsstjärna du vill bli. Och om din syn på målet stämmer överens med just det här spelets grundläggande regler och aktuella förutsättningar?

Om inte – byt spel! Det är ibland det verkligt smarta.

energi och kärlek
Annika

4 reaktion på “#Blogg100 nr 4 – Mål

  1. Pingback: Mål med föräldraskapet | Maria Kleins blogg

  2. Pingback: Mål med föräldraskapet, del 1 5/100 | Maria Kleins blogg

  3. Ett mål är en punkt som vi tror ligger en bit på vägen mot en vision vi tror vi vill uppnå. Att med precision vilja mäta om man kommit exakt till målet är på sätt och vis lite motsägelsefullt. Lite grann att våta exakt på ungefär rätt plats.

    Målets stora roll är kanske att driva på rörelse åt NÅGOT håll, inte nödvändigtvis år rätt håll.

    Och mätningens stora roll är kanske att ge oss en tillfredsställande känsla av vi uppnått vad vi föresatt oss, inte nödvändigtvis nåt som egentligen har ett större värde än om vi uppnått nåt annat.

Lämna ett svar till Edvard Drake Avbryt svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.