#Blogg100 nr 18 – Prokrastinering

Tack lillasyster Malin Forsgren, för bloggpassningen – det här blev nÃ¥got att bita i… 😛

Inlägget tar nog drygt 4 minuter att läsa…sÃ¥ kanske vill du skjuta upp det? 😉

Det finns så vansinnigt mycket klokt och bra skrivet redan, som förklarar och belyser prokrastinering ur olika perspektiv, att jag har beslutat mig för att inte kasta mig in i någon djupare beskrivning eller problematisering av begreppet. Istället hänvisar jag till Wikipedia samt ett par läsvärda blogginlägg som andra skrivit, innan jag hoppar över till den lite mer personliga infallsvinkeln.

Även om jag bortser frÃ¥n de mest allvarliga och patologiska formerna av prokrastinering och ”bara” ser det som ett mer eller mindre vanligt förekommande beteende i de flesta människors liv, kan jag konstatera att det fÃ¥r en hel del konsekvenser. I mitt eget liv kan jag se att beteendet ofta är stressutlöst, och dessutom dessvärre förvärrar stressen ytterligare. Är stressen hög är ju det sista man behöver att själv, mer eller mindre omedvetet, börja skjuta upp saker – eller hur?

snobben1

Jag kan faktiskt erkänna att jag den senaste mÃ¥naden tyvärr befunnit mig i en sÃ¥dan spiral. Flertalet stressymptom har gjort sig pÃ¥minda, varav prokrastinering är ett. I februari hade vi nÃ¥gon form av influensa i huset, och vi turades om att vara mer eller mindre sänkta med vab och egen sjukdom om vartannat – och sedan dess har jag haft svÃ¥rt att riktigt komma igen till 100%.

DÃ¥ min tillvaro är sÃ¥dan att arbetsbelastningen är konstant hög, och jag har bÃ¥de personal- och ekonomiansvar, mÃ¥nga uppdragsgivare och myndigheter att tillfredsställa och samverka med, samt ständiga deadlines av olika slag, är jag extremt beroende av min egen förmÃ¥ga att hantera stress. Vilket i praktiken handlar mycket om att lägga saker pÃ¥ rätt nivÃ¥, fatta rätt och tillräckligt snabba beslut, prioritera, ”kill the right darlings”, delegera där det gÃ¥r och helst i tid, samt värna min egen kosthÃ¥llning, sömn, motion och Ã¥terhämtning. I grund och botten krävs förstÃ¥s även en grundläggande struktur och Ã¥tminstone ett visst mÃ¥tt av ordning och reda.

IMG_5899

Hur som helst, sÃ¥ har jag pÃ¥ sista tiden tappat taget om mycket av det här. Vilket ofelbart alltsÃ¥ även lett till en del oönskad och destruktiv prokrastinering. Just när jag som minst behöver det. SÃ¥ typiskt!? Och trots att jag egentligen har svaren och lösningarna inom räckhÃ¥ll, om jag bara läser min egen e-bok. 😉

MÃ¥ste spika programmet och göra den där inbjudan snart sÃ¥ kallelsen kan gÃ¥ ut…verkligen ett viktigt möte som jag inte fÃ¥r sabba! Hm…men oj, vad mÃ¥nga fakturor i systemet, bäst jag konterar och attesterar dem! FÃ¥ se nu, användarnamn…lösen…åh, vad seg datorn är! Jag blir galen!!! Äsch, öppnar Facebook och kollar medan den ändÃ¥ tuggar…kanske nÃ¥gon har kommenterat mitt senaste blogginlägg? Hm…ok, inne, ÄNTLIGEN! Borde verkligen ringa it-support och klaga. Att inget kan fungera smidigt när man har mycket att göra? Men titta! Vad kul, Pia har skickat en inbjudan…läsa, läsa, läsa…hihi…borde svara nÃ¥got underfundigt. Hm, fÃ¥ se nu…shit, vad mÃ¥nga fakturor! Dom här hinner jag aldrig gÃ¥ igenom nu!? Nä, jag borde nog ta tag i power-pointpresentationen till mötet kanske…har ju nÃ¥gra bra idéer jag inte fÃ¥r glömma göra nÃ¥got av. Hm…mÃ¥ste ringa och boka den där föreläsaren inför kursen också…oj, har vi ens gjort klart annonsen? Och vänta förresten…när skulle rekvisitionen hos Lst vara inne? MÃ¥ste kolla…ok, sista mars. Hur tusan ska jag hinna? Guuuud, vad mÃ¥nga olästa mejl…läsa, läsa, läsa…kasta, kasta, kasta. Aj, dÃ¥, har jag verkligen inte svarat Helene än? Bäst jag gör det… Hm…och när tusan ska jag hitta hÃ¥l i kalendern för lönebeskedssamtalen som är kvar??? 

kaffe_835475c

Och så den där kallelsen…den borde verkligen ha varit ute förra veckan…spela roll hur den är formulerad bara den kommer ut!!! Hur j-la svårt kan det va? Shit, vad kaffesugen jag är…går och fixar en kopp. Kan ju ta de där pappren samtidigt till kansliet… Åh, hej Siv, hur är det med dig då? Prata, prata, prata…  

Ja, eller nÃ¥t. Bara som ett exempel. 😉 Vissa saker vet jag innerst inne att de bara mÃ¥ste göras, men ändÃ¥ glider det ur händerna, kanske ända till allra sista stund. Massa annat tränger sig förbi, som av nÃ¥gon anledning inte föder lika mycket motstÃ¥nd. Men inte heller är lÃ¥ngt när lika viktigt. Och där längs vägen gÃ¥r det Ã¥t oändligt med energi. Energi som man egentligen behöver till annat.

Jag vet inte om du känner igen dig? Kanske, kanske inte. Självklart ser ”exemplen” olika ut för olika människor.. Och ofta är det relativt ”smÃ¥ och enkla” men ändÃ¥ nog sÃ¥ viktiga uppgifter, som vi skjuter upp. Det kan givetvis vara betydligt större saker ocksÃ¥, som att skriva klart den där uppsatsen, boka tid hos doktorn för den där leverfläcken som oroar, skriva det där brevet som skulle betyda sÃ¥ mycket för gamla farmor, sätta ihop ett CV för att äntligen kunna söka drömjobbet, rensa ur i garderoben sÃ¥ kläderna ryms och inte ständigt hamnar i högar pÃ¥ soffan – eller vad det nu kan vara.

Men vad gör man åt eländet då? När man väl hamnar i prokrastinering? Ja, är den verkligt allvarlig, ständigt återkommande och får kännbara konsekvenser som drabbar en själv, andra i ens närhet eller viktiga områden i ens liv, bör man nog söka hjälp. Sådan finns att få, t.ex. via KBT.

IMG_8295

Gäller det lindrigare former, av typen som nog drabbar de flesta av oss någon gång, kan jag starkt rekommendera coachning faktiskt. Det kan i alla fall hjälpa mig själv att få syn på vad det är som händer, mitt eget beteende, och hjälpa mig flytta fokus till det som är mer intressant. Nämligen mina egna verkliga mål och avsikter, och hur jag i små, små steg, kan ta mig dit. Har man ingen coach att tillgå, kan en god vän eller familjemedlem fungera som support i processen att komma igång och framåt, samt sluta skjuta upp. Lura det egna uppskjutarbeteende genom att mala ner det som behöver göras i så små enkla steg, att inte ens du eller jag kan låta bli att ta dem…

Tillsammans kan ni;

  1. Identifiera vad det är som skjuts upp
  2. Söka det absolut minsta, löjligt enkla steg, som går att hitta kopplat till uppgiften (ja, ni får tycka det är så litet och obetydligt att ni skrattar åt det!)
  3. Kom överens om när det lilla, lilla, verkligen löjligt pyttelilla första steget ska vara taget – om möjligt gör direkt pÃ¥ plats (sÃ¥ litet ska det helst vara!)
  4. Gör tillsammans en uppföljning (har inget hänt? sök ett ännu mindre steg och gör det i samband med uppföljningen!)
  5. Börja om med nr 2… (och fortsätt så tills det ni identifierade i nr 1 är genomfört)

Och är det nu nÃ¥gon som läst ända hit och undrar om jag skickat iväg kallelsen? Svaret är ja. Och sÃ¥ har jag även fixat naglarna sÃ¥ de är riktigt vÃ¥r- och pÃ¥skfina! 😛

IMG_1296

energi och kärlek
Annika

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.