#Blogg100 nr 41 – Omtanke

Tycker du ibland att det är svårt att visa omtanke, även fast du verkligen skulle vilja? Även fast impulsen kommer, så hindrar något dig och håller dig tillbaka? Så tror jag det kan vara för många ibland, åtminstone är det så för mig. Men vad beror det på? Hur kan något genuint positivt och kärleksfullt ändå ibland vara så svårt?

Ja, det är sån’t jag går och tänker på just idag. Personligen har det här, när jag själv drabbats av det, nog mest handlat om mod. Eller bristen på detsamma i rädslan att bli avvisad, stå där naken och blottad i ren vilja att bidra och ge av mig själv utan att veta om det kommer tas emot. Rädd att någon ska tänka ”vem tror hon att hon är, då?”.

Detta med omtanke, viljan att bidra och vår medmänsklighet är något som jag skrivit om många gånger förr, ur lite olika synvinklar, t.ex. här och här och här. Mitt eget sätt att bli modigare är helt enkelt att öva på att göra det som känns obekvämt ändå. Visa tillit till andra och inte döma dem eller deras reaktioner i förväg. Våga vänta och se, istället. Hittills har jag faktiskt i princip aldrig upplevt några negativa konsekvenser, trots att det sannerligen kan kännas just obekvämt, att ta det där spontana första steget till visad omtanke.

Hur tänker du kring det här? Eller är det bara jag som upplever att det inte alltid är helt okomplicerat?

energi och kärlek
Annika

 

 

 

2 reaktion på “#Blogg100 nr 41 – Omtanke

  1. Känner igen mig i det du skriver, men vet inte alls varför det är så. Men kommer nog reflektera över det mer nästa gång det sker.

    • Det är mycket man borde reflektera mer över, tänker jag. Vi går så lätt in i våra gamla invanda beteendemönster utan att tänka på vad det betyder för oss när vi gör så. Eller andra.

      Kul att du läst i bloggen och kommenterade! Ledsen att jag inte svarat förrän nu, men av någon anledning såg jag inte din kommentar när det begav sig…?

      energi och kärlek
      /Annika

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *