Våga vägra facebook

Jag har – faktiskt efter oväntat mycket vÃ¥nda och beroendeliknande beslutsÃ¥ngest – vÃ¥gat vägra facebook. Jag insÃ¥g till slut att det faktiskt inte tillför det jag behöver i mitt liv utan snarare hindrar mig frÃ¥n att förse mig med sÃ¥dant jag genuint mÃ¥r bra av och behöver. I alla fall där jag befinner mig i livet just nu. Här en liten lista pÃ¥ sÃ¥dant:

  • somna in i tid och när jag är trött
  • äta pÃ¥ ett sätt där jag känner smaken och ser färgerna och inte bara skyfflar in nÃ¥got oidentifierat i munnen och sväljer
  • vara 100 % närvarande vid möten och umgänge med människor
  • tillÃ¥ta blicken att vandra avslappnat i rummet eller omgivningen jag befinner mig i utan att i tid och otid tvingas fokusera skärpan pÃ¥ ett fladdrande text och bildflöde 30 cm frÃ¥n näsan ( vilket faktiskt är bevisat skadligt för synen som ”Ã¥ldras” snabbare)
  • tänka klart en tanke och fördjupa den istället för att bara reagera och hasta vidare
  • dagdrömma fritt och ostört
  • fokusera fritt och ostört
  • bygga egna Ã¥sikter och värderingar genom källkritik, allmänt kritiskt tänkande i kombination med stillsam kontemplation och inte minst utifrÃ¥n egna upplevelser av världen, människorna och sakerna runt omkring mig (snarare än att mer eller mindre oreflekterat konsumera andras i en aldrig sinande och ständigt växlande ström…)
  • vÃ¥rda mina nära och viktigaste relationer
  • jämföra mig själv och mitt liv mindre med andra och andras
  • vara kreativ och skapande
  • ta hand om hus och hem och inte procastrinera trÃ¥kiga men nödvändiga sysslor i vardagen
  • motionera mera
  • vistas utomhus oftare och njuta av solen, fÃ¥glarnas kvitter, vindens sus
  • läsa böcker
  • själv fullt ut se och uppleva tillvarons guldkorn (snarare än att i tid och otid fota dem och sprida till andra…)

Beslutet att ta bort mitt konto har mer eller mindre fullständigt avskärmat mig frÃ¥n 486 släktingar, vänner och bekanta som jag i olika grad tidigare har haft mer eller mindre daglig kontakt med. Eller haft nÃ¥gorlunda ”koll pÃ¥” i den betydelse som just sociala medier erbjuder detta. Jag har dock alltmer börjat ställa mig frÃ¥gan vilken slags kontakt och vilken slags ”koll” det egentligen är man fÃ¥r via kanaler som facebook? Kvantitativt är det givetvis överlägset pÃ¥ mÃ¥nga sätt, dÃ¥ det med relativt smÃ¥ medel knyter samman enormt mÃ¥nga människor över bÃ¥de tid och rum och skapar en unik mosaik av fragment frÃ¥n deras vardag, intressen, Ã¥sikter, värderingar och informationshorisont.

Jag är på inget sätt blind för teknikens möjligheter och fördelar och helt klart kan det även skapa, upprätthålla och utveckla relationer lika väl som erbjuda information som underhållning. Ändå måste jag säga att de relationer som uppstår och upprätthålls på Facebook, åtminstone i mitt eget fall, inte riktigt landar i den del av mig som behöver kontakt med andra människor allra mest. Den delen av mig tar sig av någon anledning inte ut på Facebook hur mycket tid jag än spenderar där. Det finns en aspekt av att vara människa, en biologisk och social varelse av kött och blod, som helt enkelt inte låter sig upplösas och omvandlas till digital teknik hur extraordinär och intelligent den än är. Något går alltid förlorat. Jag går någonstans förlorad. Men jag kan givetvis inte säga att det är så för alla även om jag personligen håller det för relativt troligt.

Hur som helst har den insikten fÃ¥tt mig att ifrÃ¥gasätta vad det gör med oss människor när vi ägnar mer och mer tid till det digitala livet via sociala medier. Ã… ena sidan bygger vi ihop världen digitalt under parollen att vi är just mer sociala, Ã¥ andra sidan avskärmar vi oss frÃ¥n varandra socialt i den värld vi befinner oss i rent fysiskt. Vi ser inte varandra längre pÃ¥ riktigt när vi möts i ett rum, eller ens när vi sitter runt samma bord, samtidigt som vi tycks tro att vi bryr oss om varandra när vi stirrar pÃ¥ en skärm och skickar en snabb kommentar. Och visst, det är absolut inte omöjligt att det faktiskt är sÃ¥ emellanÃ¥t. Men troligtvis bara när det gäller ett begränsat antal människor och dÃ¥ främst de vänner och kontakter vi även har en väl grundlagd relation till i den nedkopplade och strikt ”biofysiska världen”. Och framför allt är det lÃ¥ngt ifrÃ¥n säkert att de band vi tror oss skapa pÃ¥ facebook kommer hÃ¥lla för nÃ¥gonting när det verkligen gäller…

Med stor sannolikhet är våra relationer i snitt ungefär lika många som i alla tider, enligt forskaren och antropologen Robin Dunbar. Människans och hjärnans förmåga att hantera sociala relationer är begränsad och det absolut mest effektiva sättet att knyta an och stärka sociala band är genom smekningar och ömsint fysisk beröring. Utvecklingen av nära sociala relationer är helt enkelt beroende av denna frisättning av endorfiner. Citatet och bilden nedan är hämtad från en kort och läsvärd artikel på DN.se om just detta.

Antalen går igen i allt från storleken på medeltida byar till hur moderna arméer är organiserade. De största grupperna bland apor är på 50 djur. När vi under evolutionen utökade antalet till 150 var vi tvungna att hitta mer tidsbesparande sätt att skapa och upprätthålla relationer än att putsa varandras päls.

– Först utforskade vi skrattet, sedan sång och dans och till slut språket, säger Robin Dunbar.

förmåga_sociala relationer

Helt säkert finns det många människor som hanterar sociala medier och det digitala livet betydligt bättre än jag uppenbarligen gjort, som därför nu valt att ta detta steg.

Det finns säkert människor som inte engageras pÃ¥ samma sätt eller känner omedveten ”press” att ge respons eller dela med sig eller bidra till flödet, och där det kanske inte alls gÃ¥r ut över andra behov eller de ”verkliga” relationerna. Men nÃ¥gonstans tror jag ändÃ¥ att väldigt mÃ¥nga gÃ¥r miste om nÃ¥got viktigt, eller i alla fall stör de naturliga biofysiska processerna och relationerna, genom att allt mer ägna tid Ã¥t samt leva livet i den digitala sfären. SÃ¥ även om vi bortser frÃ¥n det som har med relationer att göra sÃ¥ finns det mycket som pÃ¥verkas utan att man tänker pÃ¥ det. Kanske känner du igen nÃ¥got frÃ¥n min lista inledningsvis som du själv har försakat i nÃ¥gon grad pga facebook eller den ständiga uppkopplingen mot andra sociala medier?

Slutligen vill jag ödmjukt erkänna att jag förstÃ¥s inte har tillräcklig vetenskaplig kunskap för att argumentera i detalj för mina pÃ¥stÃ¥enden –  säkert behövs även mycket mer tvärvetenskaplig forskning inom omrÃ¥det innan vi vet vad det egentligen gör med oss människor – och jag vill verkligen inte skriva nÃ¥gon pÃ¥ näsan. Men för min personliga del har jag inte lust att riskera det jag tror gÃ¥r förlorat när vi försöker omvandla det genuint mänskliga samspelet till ettor och nollor eller när vi väljer att se världen via en skärm istället för som den är runt omkring oss. 

Jag gör aldrig några definitiva uttalande om hur framtiden blir, men just nu har jag i alla fall helt stängt ner mitt facebookkonto för att på nytt verkligen se hur världen ser ut offline. Och förhoppningsvis i ännu högre grad också uppleva den på riktigt.

energi och kärlek
Annika

En reaktion på “VÃ¥ga vägra facebook

  1. Hur gick det för dig? Har själv aldrig använt FB dÃ¥ jag flera ggr och mycket nära sett vad skiten drar med sig. Mitt ex t.ex. Det sista som somnade var skärmen pÃ¥ telefonen m FB och det första som vaknade. Det blÃ¥aktiga skenet när hon irriterat nattade vÃ¥r dotter och inte fattade varför det tog tid att göra detta & varför dottern var ledsen. Det ständiga plingande frÃ¥n notifieringar som TVUNGET mÃ¥ste kollas mer eller mindre omgÃ¥ende nästan oavsett vad som hände IRL (tittar pÃ¥ film, för en konversation osv). Hon var/är inte ensam…mÃ¥nga runt mig lever lika dant. Antar dom flesta i vÃ¥ran tidsera…

    Ofta när man springer pÃ¥ nÃ¥gon i bekantskapskretsen sÃ¥ fÃ¥r man höra ”sÃ¥g det pÃ¥ FB” när man nämner nÃ¥tt som hänt/startar en konversation öga mot öga. Folk har glömt hur viktig nära kontakt är, och fattar inte varför dom mÃ¥r dÃ¥ligt o känner sig ensamma….dom flesta har ju över +200 vänner pÃ¥ FB!

    MEN!
    Kan säga att jag, som vägrar gå med, känner mig OTROLIGT utanför. Dom få gånger man möter någon ny så kommer frågan om FB. När svaret då blir att man inte har det vet många inte hur dom ska bete sig och vidare kontakt ebbar ut.

    Min bekantskapskrets har stadigt krympt dom senaste åren (dödsfall o flyttar mm), har även blivit singel och har ett h-te att träffa nån/några nya människor. ALLT SKER ONLINE! De få krogar & dansställen som finns kvar är halvtomma som bäst, allmänna festdagar (som midsommar) då man normalt springer på massa nya glada människor har ebbat ut. Var på Öland midsommar 2019, den ö som alltid varit centrum för svenskt sommarfirande, låg nästan öde i stort.

    Kommer dock aldrig att sälja min själ, för det är vad man gör med FB. Den tar över ditt liv, din tid & din intelligens; gör dig indirekt ensam bland andra människor & matar dig med ett överflöd av nonsens.
    Ur led ar tiden……………………………….

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.