#Blogg100 nr 34 – Vintermörkret

Den här gången har jag fått bloggpassningen av Stefan Adriansson, och jag  tackar förstås så hemskt mycket för hjälpen med min #Blogg100-utmaning! 🙂

Det är ovanligt tidigt vår i år känns det som. Hela vintern här i Umeå har varit ganska snöfattig och redan i mars var den mesta snön faktiskt borta. Det har inte varit särskilt mycket kyla heller att tala om. Och framför allt inte nu under vårvintern. Men vintermörkret är förstås ganska konstant och oberoende av väderleken på dessa breddgrader.

Möjligen kan man säga att det blir ännu mörkare när snön och kylan lyser med sin frånvaro. Och jag är ingen större vän av vintermörker såvida det inte kompenseras av just den fantastiska vita norrlandssnön och nattens klara, nästan magiska, månljus. Oj, vilka upplevelser jag haft till det sceneriet förresten. Fast då främst ute i vårt hus på landet, när vi bodde där året runt och jag hade hästar på gården. Det finns få saker som slår en månskensritt, barbacka på ett 1,70 cm stort och varmt halvblod som dansar fram i lugn, samlad galopp med ett härligt knarrande i snön från hovarna. Ja, eller säkert duger vilken annan häst som helst också, men dessa två pållar är i alla fall de jag haft mina upplevelser med. 🙂

Gardie och Zegill

Nu har vi dock nyss ställt om till sommartid, vilket gör att dagen omedelbart blir längre och ljusare. Men alla är inte lika förtjusta över detta konstlade försök att manipulera tiden. Det har jag förstått via sociala medier. Själv njuter jag dock obehindrat trots förskjutningen, och har inga större problem att komma upp på morgonen. Och att njuta av vårsolen lite längre in på kvällstimmarna tackar jag ju inte heller nej till.

Hopps ni som läser har det bra och njuter av vårsolen och ljuset som är alltmer stadigt på intåg! Tänk, snart har vi ljust dygnet runt här uppe i norr. Det ni! 🙂

energi och kärlek
Annika

#Blogg100 nr 33 – Bananskal

Tack Emma Ågren för det oväntade bloggämnet – känns lite som jag halkat in på det lite oväntat och plötsligt…nästan som på ett bananskal? 😉

Hur mycket av allt som händer runt dig känner du att du har kontroll över? Hur mycket av tillvarons vändningar känner du att du kan styra eller åtminstone förutse och förbereda dig på? Känns det kanske rent av som om du själv eller mycket i ditt liv liksom bara halkat in på ett bananskal, i än den ena situationen, än den andra?

bananskal

Det här med känsla av kontroll och egen styrning i livet kan jag många gånger tycka är en knepig fråga. Å ena sidan är vi aktörer i våra egna liv, skapar och bygger mycket av den verklighet vi upplever och tar del av genom våra egna beslut och handlingar. Å andra sidan möts vi konstant av en oberäknelig tillvaro som ständigt gäckar oss med nya fakta och förutsättningar att ta hänsyn till.

Lever du livet på ett bananskal, halkandes än hit, än dit, ständigt i en ny och oanad riktning? Eller upplever du att du styr och kan kontrollera din framfart?

Jag bara undrar, så här dag 33 i min egen bloggutmaning. 🙂

energi och kärlek
Annika

#Blogg100 nr 31 – Klösbräda

Man skulle kunna tro att det är 1 april idag och att dagens bloggpassning var ett skämt? Jag har nämligen blivit utmanad att blogga om ”klösbräda”, av min goda vän Pia. Kanske anser hon inte mina klor tillräckligt vassa nuförtiden? 😉

Apropå katter förresten, så saknar jag verkligen att ha egen katt. Mitt liv har alltid varit fullt av djur i form av hästar, katter, hundar, kaniner och t.o.m. höns. Men sedan vi flyttade från heltidsboende på landet 2008 och in till stan har det förändrats. När vår medflyttande katt Rulle plötsligt och mystiskt försvann 2010, blev det ingen ny som tog vid. Sedan dess har det varit helt tomt på fyrfotingar här i familjen, utom en och annan kväll när vi letar fjärrkontroller under vardagsrumssoffan. Hur som helst, jag saknar verkligen något. Så här såg han ut vår fina Rulle.

IMG_0058

Djur tillför verkligen en dimension i livet, av ett alldeles speciellt slag. Inte minst katter. Jag tilltalas av deras kompromisslösa självständighet i kombination med förmågan att totalt ge sig hän, i 100% tillit till de människor de väljer ut. En rätt oslagbar kombination egentligen, som vi människor kan lära av. Kanske är det rent av så man får nio liv?

Tål att tänkas på. Mellan klösbrädor och aprilskämt. 😛

energi och kärlek
Annika

 

#Blogg100 nr 29 – Energitjuvar

Har fått en intressant bloggpassning av min vän Susanne Olsson, och jag kommer ta upp ämnet energitjuvar. Tack för den utmaningen!

Eftersom jag själv fortfarande har ett stort återhämtningsbehov och är rädd om min egen energi, kommer den här bloggen bli kort. Och egentligen säger en annan coach och stor inspiratör det så mycket bättre än jag någonsin skulle kunna göra det själv, hur som helst. Lyssna själv här på Raymond Ahlgren och ta det till dig! Energitjuvar gör det dom gör av samma skäl som hanhundar slickar sig på pungen. Svårare är det faktiskt inte… 😉

Så nu är väl mest frågan om du och jag är beredda att ta det till oss? Ska vi fortsätta dela ut merparten av våra vindruvor till kreti och pleti, eller ska vi se till att ta med dem hem till oss själva och våra allra närmaste, att festa loss på?

energi och kärlek
Annika

#Blogg100 nr 27 – Trötthet

Idag har jag inte hunnit be om något ämne, då jag varit så upptagen med annat ända tills nu i kväll då sonen somnat. Är gräsänka sedan igår och har haft mycket på jobbet hela veckan, med deadlines som kräver energi och fokus. Är väldigt trött just nu, faktiskt. Tänkte nästan strunta i min egen bloggutmaning. Men kände att det skulle gräma mig alltför länge…

wheelie-tired

Någon gång ibland är nog de flesta människor trötta och energilösa. Orsakerna kan förstås variera. Och förhoppningsvis är det oftast ett tillfälligt tillstånd, som går att rätta till bara man ger sig själv lite återhämtning. När kände du dig själv riktigt trött senast?

Jag brukar inte vara den som drabbas av energilöshet på vårvintern, snarare tvärtom faktiskt. Men i år har det varit motigt, energifattigt och stundtals till och med håglöst, ända sedan vi hade influensan i huset under februari. Många saker på jobbet har kommit på efterkälken och berget har till synes bara växt framför mig. Inte har det hjälpt att magsjuka hälsade på här i mars, dessutom.

wallpaper_berg_animaatjes-97

I vanliga fall försöker jag ge mig själv energi och återhämtning genom saker som motion, friskluft, vila/sömn, kravlöst umgänge med nära och kära samt stunder av tid för mig själv, där fria och ocensurerade tankar får färdas i rymden. Något jag dock uppenbarligen inte har gjort i tillräcklig omfattning, senaste månaderna. För jag är i sanning väldigt trött och sliten.

När jag ser det och tar det till mig – vilket ibland kan ta ett tag – är det något jag förstås måste ta ansvar för. Så nu har jag haft en del viktiga samtal, gjort en del omprioriteringar och lagt om planen för den kommande månaden. Skaffat mig den support jag behöver för att förhoppningsvis även kunna fullfölja det hela, och ge mig själv nödvändig återhämtning. Inte bara låta fokus hamna på det andra, eller jobbet behöver.

Det är lika svårt varje gång, på sätt och vis. Men också lika skönt efteråt, när man väl tagit tjuren vid hornen och sig själv på allvar. Tillåtit sig själv att vara viktig och värdefull i sitt eget liv. Trots allt kan jag inte ersätta mig själv.

tired_by_zemex

Hur hanterar du när du märker att du tappat energin, är tröttare än vad som är hållbart eller saknar glädje och motivation?

energi och kärlek
Annika

#Blogg100 nr 26 – New beginnings

Oj, vilken bloggpassning jag fått till idag av skofantasten, Pia Hedlund – tack för den kängan! 😉

Hm, new beginnings…hur översätter man ens det, egentligen? Nya börjor…haha? Nystarter heter det kanske?

Hm, new beginnings…är inte varje andetag just det? Varje sekund av mitt liv en ny början. Knappast något man behöver skapa, det bara finns där oss givet. Om och om igen.

Hm, new beginnings…undrar om det finns old beginnings?

Hm, new beginnings…nej, jag kommer faktiskt inte på nåt. Känns som om i morgon är en annan dag, liksom.

Hm, new beginnings…jag har kört fast i gamla spår.

Hm, new beginnings…

quotes-about-new-beginnings17

energi och kärlek
Annika

#Blogg100 nr 25 – Tussilago

Tussilago. Få saker är för mig ett tydligare vårtecken, än när dessa små vårsolar börjar sticka upp. Lite uppnosigt och försynt på samma gång, där ur det framtinade bruna gräset från i fjol. Hemma i vårt hus på landet, är de allra första ofta de som tittar fram på den gamla numer övervuxna dyngstacken, i söderläge intill lagårdsväggen.

IMG_6251

IMG_6250Långt innan någon grönska har börja skönjas, står de plötsligt där i full blom. Vänder sina små näpna ansikten mot solen och stålar i kapp. ”Tuss i lagår’n” kanske man kunde säga? Och jag blir bara så lycklig. Till och med bara av att tänka på dem! 🙂 De här bilderna är från i fjol, tagna den 28 april. Det ska bli intressant att se när de tittar fram i år, med tanke på den tidiga värmen och våren…

Måtte jag bara inte missa dem? Vi har några helger här framöver, då vi troligen inte åker till vårt hus av randiga skäl och rutiga orsaker. Blotta tanken på att inte hinna ut och hälsa på dem i år, ger mig faktiskt lite magont… Nej, jag bestämmer härmed att tussilagona och jag bokar in oss samtidigt i kalendern även i vår. Så! Nu har jag lagt in tussilagomöten i kalendern både helgen den 11-13 april samt den 18-20. Och jag rekommenderar er andra att snarast boka in dessa små solstrålar i era egna kalendrar. Let’s keep our priorities straight! 🙂

Det kommer garanterat bli bland vårens värdefullaste möten!

energi och kärlek
Annika

#Blogg100 nr 24 – Moln

Tack, Pia Granström för bloggpassningen. Får se vad jag kan göra av det. 🙂

Moln. Ja, det ger ju en del olika associationer och möjliga spår att ta tag i. Väder. Humör/känslor. IT-lösningar. Det sistnämnda bloggade jag faktiskt kring redan för snart tre år sedan, i kölvattnet av Nichals Carr’s bok ”The Big Switch”, som belyser hur samhället förändras genom alltmer datalagring i ”molnet” och de tjänster som växer fram kring detta. Men nej, det spåret går jag inte in på nu, känner jag.

Väder eller humör/känslor, då? Ja, det kan man ju göra något rent metaforiskt av… Vårvädret är ju rätt ombytligt och solsken och molnbankar turas om att äga himlen. Vilket för närvarande även gäller mitt humör och mina känslor, faktiskt. Hela början på året och vårvintern har haft ostadigt mentalt och känslomässigt väder. De mentala molnen har ömsom hopat sig, tornat upp sig och förmörkat tillvaron, och ömsom skingrats för att släppa fram några strålar sol, med löfte om ljusare och varmare tider. Allt medan meterologen inom mig haft fullt upp att förutspå, beräkna och kommunicera väderprognoserna för de närmsta dygnen… Med lite varierad träffsäkerhet, till min närmsta omgivnings förtret och frustration. 😛

clouds

En sak är dock säker och det är att molnen på himlen har varit – och är fortfarande – relativt stadigt överhängande. Vilket säger mig att det kan gå på några olika sätt. Det kan blåsa upp till storm och orkanstyrka och bli ett sjujäkla oväder, där omgivningen får hålla i hatten ett tag och landskapet riskerar att ritas om. Det kan också bli ett gråmulet, långvarigt stilla regnande som sakta tömmer molnen på sitt tunga innehåll. Eller så kan det osäkra vädret plötsligt bedarra, molnen börja skingras och bli till allt lättare små molnpuffar, som snällt låter sig svepas bort av nya friska och varmare vindar…

En sak är jag rätt säker på – meterolog eller ej – förr eller senare sker en väderförändring av något slag. Såväl utomhus som inombords.

energi och kärlek
Annika

#Blogg100 nr 22 – Vad vill du ha i ditt påskägg?

Du får välja allt utom godis… Så löd den bloggpassningen jag fick till idag av Veronica Hedenmark, själfull entreprenör och grundare av företaget VH Assistans – stort tack för utmaningen!

Ja, tänk att det snart är påsk? Just idag njuter jag av strålande vårsol, fågelkvitter och förrådsstädning, i ett fåfängt försök att knöka in ett antal kartonger som härrör från sonens rum. Vi ska nämligen renovera där och inreda det lite mer åldersanpassat. Lite mer värdigt en blivande nioåring på snabb väg mot 10, 13, 15…gulp? Usch, vad fort tiden går.

Nå, påskägg var det, ja. Själva företeelsen väcker för mig känslor av förväntan, förhoppningar, spänning och överflöd. När jag var barn gömde alltid mamma påskäggen – som så många andra föräldrar – så att vi syskon på morgonen fick att leta efter dem. Det var dessutom en sällan skådad lyx av godis i överflöd som gömde sig där i ägget. Idag vore det nog knappt en vanlig påse lördagsgodis? 

påskägg-stort-med-lock

Trots att jag inte direkt ser mig som fossil, tillhör jag faktiskt en generation som fortfarande stod och pekade på olika godissorter medan kiosktanten plockade ner de eftertraktade styckesakerna i en liten oansenlig pappersficka, kallad påse. Rymdes väl så där en 10-15 stycken om man verkligen slog på stort. Tiderna förändras.

Idag är godis för mig förenat med ett oönskat sötsug. En ojämn kamp mot sockerdjävulen, om rätten till min egen kropp och tillgången till sund och positiv energi. Så även om det fortfarande förekommer påskägg med godis här i huset, är det ett tveeggat svärd för mig personligen. Så om jag skulle önska mig ett påskägg som gav samma känslor av förväntan, förhoppningar, spänning och överflöd som när jag var liten, måste det nog innehålla något annat… Men vad?

Mina tankar går till allt möjligt storslaget, som att Krim-krisen får en fredlig och demokratisk lösning eller att cancergåtan löstes en gång för alla. Men ska jag vara riktigt ärlig, så skulle jag nog helt enkelt helst vilja ha ett påskägg fyllt med kravlös familjetid, sovmorgnar, kaffetermosar, vårsol och fågelkvitter. Och definitivt helt fritt från deadlines, administration, olästa e-postmeddelanden och budgetuppföljningar… Är det alltför svårt att ordna kan jag även tänka mig en vårresa till Paris med min make och son.

Paris

Take a pick and make me happy! 🙂

Bloggpassningen avslutades förresten med frågan vem jag själv skulle vilja ge ett påskägg i år. Och jag tror det får bli ett påskägg fyllt med kärlek, medmänsklighet, tolerans, vidsynthet, ödmjukhet, kunskap och empati. Och jag ger det till någon som verkar sakna detta å det grövsta, nämligen Stefan Jacobsson, partiledare för Svenskarnas Parti, Sveriges största nazistiska organisation. Måtte det få honom och alla hans gelikar på bättre tankar… Jag vill inte leva och bo i ett Sverige där deras syn på verkligheten får råda.

energi och kärlek
Annika

#Blogg100 nr 21 – Hårdrock

Dagens #blogg100-utmaning har jag fått av underbara språknörden Emma Ågren – tack, du härliga kvinna! 😉

Under övre tonåren lyssnade jag av naturliga skäl mycket på 80-talshårdrock, influerad av min äldre bror som spelade en hel del där inne på sitt pojkrum.  Det var grupper som Kiss, Queen, Aerosmith, Saxon, Stryper, Whitesnake, Def Leppard, Mötley Crüe, Ozzy Osbourne, AC/DC, Alice Cooper, Bon Jovi, Dio, Guns N’ Roses, Iron Maiden, Judas Priest, Manowar, Motörhead, Twisted Sisters, Sweet, Van Halen, ZZ Top, Slade och Scorpions.

Ja, herregud vilka minnen det väcker? Inte minst alla tryckare man dansat till just smäktande hårdrocksballader… Och eftersom vi har magsjuka här i huset gör jag det lätt för mig idag och bjuder på en gammal goding med Lita Ford i duett med Ozzy Osbourne – Close my eyes forever! Någon som minns den? 🙂

energi och kärlek
Annika