Avslut av blogg och hemsida!

Inom kort kommer jag att helt avsluta den här bloggen och hemsidan till förmån för något nytt och mer i fas med hur mitt liv ser ut idag. Det känns både rätt och spännande och är något som på ett vis känns lite högtidligt. Medvetna och aktiva avslut har aldrig varit min starka sida. Men det är något jag behöver bli bättre på, så det här ingår i min träning.

Och det är ju så det är. Livet består av ständig avslut och nystarter längs tillvarons vindlande väg. De är ofta helt anspråkslösa och går oss tyst förbi, samtidigt som de inte sällan markera något stort som faktiskt är värt att fira. För fira ska man! Å ena sidan kan man förstås argumentera för att allt på ett övergripande plan är ett enda stort livsprojekt med olika tillfälliga resmål och rastplatser. Inget märkvärdigt med det. Å andra sidan kan man givetvis lika gärna dela in livet i olika faser, som i sig kan ses som unika projekt med start och slut som bör firas. Inte sörjas. Firas. Fast projekt och projekt egentligen. Jag tycker nog det är ett alldeles för mekaniskt sätt att se på livets magi och allt smått och stort vi människor företar oss under den tid vårt eget liv pågår, trots att jag slänger mig med begreppet själv van projektledare som jag är.

Hur som helst har jag beslutat att just verksamheten Coachamig.nu strax ska gÃ¥ i graven. Det har varit fantastiska Ã¥r med mÃ¥nga spännande möten, upplevelser, insikter och erfarenheter. Jag har även hunnit satsa pÃ¥ egen kompetensutveckling som coach och kompletterat min grundutbildning med flertalet kurser med Dr Maria Nemeth (CA) och Academy for Coachning Excellence’ coach training program, i svenskt samarbete med Gaia Leadership, Stockholm. Fantastiska kurser och ett växande för livet som jag satsat pÃ¥ till stor del för min egen personliga utvecklings skull. Men givetvis har de avspeglat sig även i min kontakt med klienter inom coachningen. Även om de sista tvÃ¥ Ã¥ren har inneburit mindre tid just för att ta pÃ¥ mig coachuppdrag. Jag har helt enkelt prioriterat annat högre än bisysslan som coach, med nÃ¥gra fÃ¥ undantag – ni vet vilka ni är! Kärlek till er.

En slags slutlig vändpunkt för mig kom när jag insÃ¥g att det här med coachning trots allt inte var nÃ¥got som jag successivt tänkte satsade mer och mer pÃ¥, för att kanske sÃ¥ smÃ¥ningom helt avsluta livet som löneanställd. Jag minns det exakta tillfället sÃ¥ väl. Det var när jag blev kontaktad för eventuella uppdrag av ett stort Stockholmsföretag med internationell koppling inom utbildning, coachning och ledarskap, som hittat mig via LinkedIn och ringde upp. De sökte norrlandsförlaga coacher i ett större uppdrag över längre tid. Men istället för att spontant jubla och tänka ”yes, vad spännande” – vilket är sÃ¥ typiskt mig i grunden – kände jag till min egen förvÃ¥ning att ”nej, det här är inget jag ska kliva pÃ¥”. Och sÃ¥ sÃ¥g jag istället snabbt till att referera uppdraget vidare till andra jag visste skulle göra ett helt fantastiskt jobb.

Men var kom det där ifrÃ¥n, helt plötsligt och oväntat? Jag är ju den som alltid vill hoppa pÃ¥ saker och utvecklas vidare med nya utmaningar? Och även när jag inte vill det, brukar mitt mänsklig bekräftelsebehov Ã¥tminstone initialt hoppa in och pÃ¥stÃ¥ att jag vill. Allt för känslan av att fÃ¥ säga ”- JA!” och därmed motta omgivningens uppskattning och tacksamhet. I alla fall för en liten stund. Bekräftelsebehov. Ett oerhört förrädiskt personlighetsdrag som ständigt gäckar mig bÃ¥de i yrkeslivet och privat. Även om det blir allt mindre med Ã¥ren. Hade nÃ¥gon frÃ¥gat mig sekunden innan det oväntade samtalet, hade jag hur som helst garanterat gladeligen resonerat som om det vore ett drömerbjudande. NÃ¥t jag bara gick och väntade pÃ¥. För sÃ¥ har min spontana reaktion varit vid mer eller mindre alla tidigare uppdragsförfrÃ¥gningar och möjligheter inom omrÃ¥det. Vad var annorlunda den här gÃ¥ngen? Jag ville väl utveckla min coachingverksamhet?

Som coach vet jag att vi människor ofta tvekar, Ã¥ngrar oss eller tycks ändra uppfattning när vi stÃ¥r där vid gränsen till att ta ännu ett kliv pÃ¥ vägen mot nÃ¥got genuint viktigt för oss. Särskilt om det är nÃ¥got som kräver lite mer av oss och kanske riskerar att pÃ¥verka fler omrÃ¥den av vÃ¥rt liv, eller hur vi disponerar vÃ¥r tid och vÃ¥rt fokus. Det finns en osynlig gräns mellan det vi gör i vÃ¥ra tankar och i vÃ¥r obegränsade fantasi, och det vi gör i verkligheten. Den gränsen är lurig och kan mÃ¥nga gÃ¥nger ställa till det för oss. Och det kan verkligen vara svÃ¥rt att avgöra helt pÃ¥ egen hand vad som sker. Smiter man p.g.a. motstÃ¥ndet man möter när en fantasi och dröm ska göras till verklighet, eller är det verkligen sÃ¥ att man kanske satt ett mÃ¥l som inte är genuint förankrat inombords, i de egna livsintentionerna? I de här situationerna är det för övrigt fÃ¥ saker som slÃ¥r tillgÃ¥ngen till en bra coach – vare sig man själv är coach eller inte. SÃ¥ lite paradoxalt var det ju att jag sÃ¥ starkt kände ett nej, just till ett coachuppdrag… ÄndÃ¥ visste jag att detta inte var nÃ¥got sÃ¥ kallat aptjatter. Det var bara ett tyst och lugnt ”-Nej.” inombords. Jag hann till och med reflektera förvÃ¥nat över det redan där och dÃ¥, medan jag pratade.

Om det aptjatter som kan uppstå i situationer när man ska ta klivet framåt mot ett mål man satt upp, har jag tidigare skrivit om här för den intresserade. Och om hur det kan vara när vi sviker våra egna mål här eller när vår uthållighet sätts på prov här. Jag har även bloggat om drivkraft/motivation samt om vårt obegränsade jag och inte minst om meningen med livet samt vad det ibland kan innebära att släppa taget om bilden av sig själv.

Alla dessa blogginlägg och fler därtill har pÃ¥ olika sätt betydelse för det som hände där och dÃ¥, när jag insÃ¥g i djupet av mitt hjärta att ”- Nej, jag ska inte ta fler coachuppdrag just nu. Kanske inte alls, faktiskt.” Det är inte det jag ska använda mig själv och min tid till. Jag ska inte hÃ¥lla kvar vid bilden av att det är det jag vill. Att det är det jag hoppas kunna utveckla mer av i framtiden.

Och där och då visste jag, att allt var precis som det skulle vara. Jag kan säga nej. Till och med till detta som jag tycker är så fantastiskt på många sätt, och som jag haft så stor hjälp av själv och i många lägen verkligen älskat och funnit meningsfullt att vara en del av. Inte ens det behöver vara något jag säger ja till. Försöker finna utrymme för. Inte ens att jag är bra på det, och verkligen har firat innerligt och äkta med mina klienter, behöver vara ett skäl att säga ja. Jag kan säga nej, och det är helt okej.

Just den där vändpunkter var för en längre tid sen nu. Och egentligen är det lätt i efterhand att se att jag var pÃ¥ väg dit. Bloggen har delvis varit misskött de senaste Ã¥ren, jag hade redan tidigare valt att kliva av coachagenturen jag varit med i, och jag sökte inte själv uppdrag pÃ¥ samma sätt. La inte ut krokar eller byggde nätverk som förr. Kände inget sug eller riktigt behov längre. Det var bara det där tydliga ”nejet” som hade saknats. SÃ¥ nu stÃ¥r jag här vid ett offentligt avslut av den här verksamheten och den här bloggen. Redo att mentalt släppa taget helt och gÃ¥ vidare med andra delar av mitt liv och mig själv, inför alla som eventuellt bryr sig – vilket i de flesta sammanhang faktiskt brukar vara färre än man inbillar sig. 🙂

När släppte du själv taget om nÃ¥got senast som varit en del av dig själv och ditt liv – berätta gärna hur det var. Gärna bÃ¥de det bra och det jobbiga!

Och sist av allt – TACK för att du varit en del av detta oavsett om det varit som kund, klient, coachkollega, bloggbesökare eller stöttande vän alternativt familjemedlem!

no less no limit

Annika

Mod och sårbarhet går hand i hand

Jag skrev ett blogginlägg på en gång för några år sedan. Nu har jag baserat en liten e-bok på detsamma. Det känns bra. Särskilt som det fått en mycket personlig layout och inramning från mitt eget familjealbum med bilder.

IMG_0876

HÃ¥ll till godo – and lets go out and ride some dragons!

Mod och sårbarhet_ebok

energi och kärlek
Annika

Har du prioriteringsstress i sommar? Testa detta!

Vem hamnar inte dÃ¥ och dÃ¥ i akut – eller lÃ¥ngvarig – prioriteringsstress? Massor av saker pockar pÃ¥ i ens huvud och vill ha uppmärksamhet. Kräver att man agerar och tar tag i frÃ¥gan. Lägger sitt fokus och skjuter till tid och kraft. Och vad händer? Jo, just det, ganska ofta absolut ingenting! I alla fall inte av allt det där viktiga som snurrar runt… Och sÃ¥ är det med stress. Det förlamar. Eller leder till överslagshandlingar och total felprioritering när vi ser tillbaka. Som att gÃ¥ och köpa godis, hamna framför TVn. Eller om vi är pÃ¥ jobbet kanske vi fastnar i att svara pÃ¥ oviktiga mejl eller nÃ¥got annat. I värsta fall fÃ¥r det oss att mÃ¥ riktigt dÃ¥ligt och blir till en ond nedÃ¥tgÃ¥ende spiral.

prioritering-300x244

Prioriteringsstress kan även inträffa när man är ledig eller har semester! Massor av projekt ska nu äntligen ros i land. Och sÃ¥ ska familjelivet och släkt och vänner ha sitt. Och sÃ¥ har man ju äntligen tid för att komma igÃ¥ng med träningen, ta tag i vikten eller fÃ¥ lite egentid med fiskespöt i handen och ryggsäck pÃ¥ ryggen – eller vad det nu är i just ditt liv. Känner du igen dig?

Känner du igen dig det minsta ska du här få en enkel och snabb övning som hjälpt mig många gånger både privat och på jobbet, när prioriteringsstressen varit hög. Det går väldigt fort och ger garanterat effekt. Övningen kan användas i en akut uppkommen situation, där du snabbt behöver prioritera bland allt som snurrar i huvudet och förlamar dig. Hindrar dig från att bli effektiv och komma framåt. Den kan även göras mer i lugn och ro när du vill planera och prioritera lite mer långsiktigt.

Slide1

  1. Ta ett vitt papper och dra två streck i kors så det blir fyra rutor enligt bilden. Skriv orden som på bilden upptill/nedtill resp höger/vänster, så att rutan uppe till höger representerar viktigt/urakut o.s.v.
  2. Bestäm dig för tidsperspektivet din matris representerar. Förslagsvis är ”idag”, ”denna vecka”, ”denna mÃ¥nad”, ”detta Ã¥r”, lämpligt. OBS! Ju kortare tidsperspektv desto mindre tid ska övningen behöva ta. Väljer du ”idag” bör det inte ta mer än max 5-10 min!
  3. Töm ditt huvud pÃ¥ ALLT du för tillfället kommer pÃ¥, som upptar dina tankar i form av jag borde/mÃ¥ste/behöver/vill – som berör ditt valda tidsperspektiv för matrisen! (Vill du prioritera ”idag”, tar du inte med sÃ¥dant du direkt inser kan vänta till i morgon, alltsÃ¥!) För varje sak du kommer pÃ¥ som är nÃ¥got konkret ”att göra” skriver du ett stödord i matrisen, där det bäst hör hemma enligt dig. Tänk inte sÃ¥ mycket – bara släng ner det! Högt, lÃ¥gt, mitt emellan. LÃ¥ngt till höger/vänster eller nÃ¥gonstans däremellan – du bestämmer! Skriv alla saker som hör till dit valda tidsperspektiv, även de som du själv placerar nere till vänster. Dels hjälper det dig att tömma huvudet och dels kan det ge dig bra stöd och insikter som hjälper dig fortsättningsvis när du ska prioritera och planera.
  4. Titta pÃ¥ det du skrivit när du inte längre kommer pÃ¥ fler tankar som stör dig. Hur har du värderat de olika sakerna? Kanske inser du att nÃ¥got hamnat helt fel, om du tänker efter? Det är ok att ändra sig i sÃ¥ fall. Men se upp sÃ¥ du inte kommer tillbaka till fällan att tro att allt är precis lika viktigt och akut inom det valda tidsperspektivet. För det är det sällan… Skulle du ändÃ¥ hamna där – byt tidsperspektiv till ett ännu snävare! GÃ¥ t.ex. frÃ¥n ”denna vecka”, till ”idag” eller frÃ¥n ”idag” till ”innan lunch”.
  5. Upprätta en todo-lista med de 5 viktigaste och mest akuta sakerna, för ditt valda perspektiv – och sätt igÃ¥ng att beta av dem! Stryk uppgifterna frÃ¥n listan allt eftersom du gjort dem. Bra för tillfredsställelsen. När du är klar tar du de fem nästa o.s.v. – om du hade sÃ¥ mÃ¥nga, förstÃ¥s?

Om du vill ladda ner och skriva ut matrisen som stöd finns den här –> Priortieringsövning

Och om du vill ha stöd av en coach med något av dina prioriterade projekt i sommar så passa på att registrera dig för mitt sommarerbjudande om mejlcoachning!

Lycka till, och berätta gärna om övningen varit till nÃ¥gon nytta för dig! 🙂

energi och kärlek
Annika

Sommarerbjudande med solsting och semesteryra!

Kanske är jag galen nu? Sommaren ska väl ändÃ¥ vara semester – eller?

Tja, det beror ju pÃ¥ hur man definierar semester. Personligen är semester framför allt nÃ¥got som innebär tid för Ã¥terhämtning och reflektion – och pÃ¥fyllnad av energi! Och just det där senare kan liksom se vääääldigt olika ut. PÃ¥ ytan kan det säkert vara nÃ¥got ansträngande, tidskrävande eller förpliktande, samtidigt som det pÃ¥ insidan ger precis den energi jag sÃ¥väl behöver.

IMG_6399

SÃ¥ det här sommarerbjudandet som du just nu kan registrera dig för, är faktiskt rena semestern för mig! SÃ¥ nu hoppas jag verkligen att du passar pÃ¥ att prova, sÃ¥ blir det en win-win-situation för oss bÃ¥da! 😉

energi och kärlek

Annika

Compassion; kan det vara nÃ¥’t?

En idé har länge legat och grott inom mig. Eller kanske gnagt snarare. Sprungen ur en källa som på samma gång vill växa, vattna och bevittna. Jag vill göra, bidra till och se mer av allt det goda här i världen! Och efter att ha gått ännu en fantastisk coachutbildning med Maria Nemeth och Academy for Coaching Excellence, så började saker falla på plats. Så nu drar jag igång projekt Compassion!

Jaha, tänker du kanske nu, lite av ett frågetecken? Vad är Compassion då, bortsett från det engelska ordet? Jo, det är vad vi tillsammans gör det till, skulle jag kunna svara lite förenklat. Men givetvis har jag tänkt lite mer än så för att få projektet i rullning.

Compassion är ett projekt som nu till en början bestÃ¥r i nÃ¥gra första enkla Ã¥tgärder. Dels har jag precis lanserat en öppen Facebookgrupp, med det inte oväntade namnet ”Compassion”. 

Jag vill på det sättet lyfta fram och synliggöra människors godhet, naturliga hjälpsamhet och vilja att bidra här i världen. Lite som en motkraft till all kommersialisering och vinstoptimering som annars finns överallt, och lätt bygger murar mellan människor.

Ja, allt det där ni vet, som ibland riskerar att ta bort vÃ¥r naturliga förmÃ¥ga till osjälviskt handlande, i tron att vi alltid ska ha eller förtjänar nÃ¥got i gengäld. Eller i tron av att ingen behöver eller vill ha vÃ¥r hjälp. FÃ¥r oss att sköta oss själva, alltsÃ¥. Minding our own business. Samtliga slutsatser lika sorgliga för mänskligheten. Jag törs lova att om du deltar i Compassion kommer din ”belöning” bli större än du anar, men pÃ¥ ett annat plan än de flesta av oss tyvärr normalt förväntar sig i vÃ¥rt moderna s k välfärdssamhälle.

compassion1

Om många deltar, bidrar och sprider leder det förhoppningsvis så småningom till en hel del konkreta handlingar, sk Compassion-insatser runt om i landet. Små medmänskliga vardagshandlingar mellan kanske tidigare helt okända människor. Vardagshandlingar som gör skillnad. Både för den som tar emot och för den som ger. Det är min fasta övertygelse. Förutom det första steget att använda sociala medier för projektet, har jag här på hemsidan skapat ett nytt avsnitt om Compassion, som du hittar i menyn här ovan.

Min förhoppning är att pÃ¥ sikt kunna inspirera och motivera andra smÃ¥ och stora företag att delta i Compassion och bidra med Compassion-insatser runt om i landet. Men som med allt annat fÃ¥r man börja med sig själv och göra vad man kan, vilket i mitt fall – förutom eget deltagande i facebookgruppen – betyder att ett antal kommande pro bono-erbjudande kommer dyka upp här pÃ¥ hemsidan. Längre fram planerar jag en del event och större insatser, men det fÃ¥r dröja till dess att tiden är mogen.

Så till sist, har du en idé om hur just jag skulle kunna bidra pro bono till någon eller något där det skulle göra skillnad, inom ramen för något av just mina kompetensområden, så tveka inte att ta kontakt här. Jag lämnat inga garantier, mer än att du kommer få ett vänligt bemötande i alla fall, oavsett din fråga!

Compassion!

No less. No limit.

Advent betyder ankomst

Advent. Ankomst. Den här tiden har mycket att bjuda på för alla. För mig personligen, är hela advent en årlig favorit fylld av ombonad värme, tid med familjen, underbar musik och lugna morgonstunder med tända ljus och utdraget kaffedrickande.

Ingen annan tid på året försätter mig i så mycket naturlig närvaro, eftertanke och stillsam meditation. Och aldrig flyger mina drömmar och visioner i så förunderliga banor som under advent. Jag tror det beror på alla småtomtar jag omger mig med. De triggar min fantasi och vidgar mina perspektiv. Varje år utökas min samling lite till och bidrar till nya intryck. De flesta finns hemma i vårt hus på landet där vi alltid firar julen, men allt fler börjar göra sig hemmastadda även i vår lilla bostadsrätt, här i stan. Somliga kanske till och med skulle påstå att jag har lite tomtar på loftet under advent?

Advent. Ankomst. För mig är det nog främst ankomsten av alla nya möjligheter jag har framför mig som jag väntar på och ser fram emot, så här under årets sista månad. För i december brukar jag sällan dra igång några nya stora livsprojekt. Det är snarare en period då jag tillåter mig själv att bara glida med. Advent fungerar mer som en tyst inre utvärdering, av var jag befinner mig i livet just nu. Och samtidigt som en slags mental och känslomässig retreat, där vid köksbordet bland småtomtar, värmeljus och kaffedoft. En retreat som ger mig ny kraft inför det kommande året. Behöver jag säga att jag älskar advent?

Men i januari-februari däremot kan mÃ¥nga saker ha landat och vara redo att sjösättas. Vad betyder advent för dig? Är det lust- eller Ã¥ngestfyllt? Eller är det kanske dig helt likgiltigt och nÃ¥got som du inte befattar dig med? Berätta gärna hur du använder advent i ditt liv – jag är sååååå nyfiken?

adväntansfulla hälsningar/Annika

VÃ¥gar du utvecklas?

Nu är det nÃ¥gra veckor sedan jag lite darrig och nervös släppte min första e-bok ”Effektivitet – en tankeväckande liten guide”. Att göra nÃ¥got för första gÃ¥ngen är alltid lite skrämmande, och tvivlen pÃ¥ mig själv och vad jag har att erbjuda har självklart varit närvarande. För det är ju sÃ¥ det är för de flesta av oss när vi ger oss in i nÃ¥got vi inte gjort tidigare och gÃ¥r utanför vÃ¥r egen trygghetszon, där vi redan skapat oss en plats och ett värde. Och ju mer av oss själva vi exponerar, och ju viktigare ett nytt projekt känns, desto mer tvivel och osäkerhet medför det.

Men utan dessa steg utanför det invanda och bekväma, nÃ¥r vi aldrig heller nya höjder eller möjligheter. DÃ¥ slutar vi att utvecklas och kan möjligen bli mer invecklade med tiden, eller i värsta fall t.o.m. börja ”avveckla” oss själva, och betydelsen av vÃ¥ra egna drömmar och visioner. Själva ordet utveckling är ju sÃ¥ bra och tydligt förresten, om man tänker pÃ¥ det lite. Vi vecklar ut nya sidor av oss själva, ger dem plats i tillvaron istället för att – kanske med vÃ¥ld? – hÃ¥lla dem tyglade och begränsade djupt inom oss. Och vilken utvecklingspotential var och en innerst inne har, det fÃ¥r vi nog aldrig nÃ¥gonsin veta till fullo. Men bara att anta nya utmaningar dÃ¥ och dÃ¥, ger oss ju en glimt av potentialen i alla fall.   

Hur som helst, Ã¥ter till mitt första e-boksprojekt. Hur har det gÃ¥tt, undrar nÃ¥gon kanske? Ja, det beror ju pÃ¥ vad man menar och hur man ser det, samt förstÃ¥s vilka förväntningar man har. Sett till antalet registreringar är resultatet att betrakta som relativt – för att inte säga oerhört – blygsamt fortfarande. I alla fall om man ser till världspopulationen. Procentuellt sett vet jag inte ens om talet existerar, faktiskt, sÃ¥ litet är det!? Ett dryga femtiotalet nedladdningar, sÃ¥ lÃ¥ngt. Eventuell övrig spridning och delning har jag ingen koll pÃ¥. NÃ¥ja, det är hur som helst enbart statistik och ett kvantitativt mÃ¥tt.

Mer kvalitativa mått vore väl att se till saker som, får e-boken någon meningsfull betydelse för någon, ger den något värdefullt för andra att ta med sig i sitt liv, och får jag själv någon slags feedback och respons på det jag gjort? Med andra ord, tycks den skapa något som helst avtryck i något sammanhang? Jag vet faktiskt inte. Men det är faktiskt helt ok. Kanske till och med som det skall vara. För när allt kommer omkring så är de viktigaste projekten i våra liv, ofta de som vi gör dels för vår egen skull och dels av en inre önskan om att få bidra villkorslöst till andra. Och på både de punkterna har jag redan lyckats!

Och nu har jag dessutom börjat jobba pÃ¥ min nästa e-bok, som har titeln ”Mod och sÃ¥rbarhet gÃ¥r hand i hand”. Känner mig härligt kreativ och pÃ¥ samma gÃ¥ng förankrad i ett skönt inre lugn.

Vad har du själv för spännande projekt på gång i ditt eget liv? Och har du nyligen gjort något där du känner att du själv verkligen utvecklades?

energi och kärlek/Annika

En e-bok värd att fira

Äntligen, äntligen, äntligen, är jag färdig med mitt e-boksprojekt om effektivitet! Det har varit lite av ett give back-projekt till livet, som lärt mig precis de läxor jag behöver för att kunna gå stark och tillitsfull framåt på min väg.

Min förhoppning är förstÃ¥s att e-boken ska mottas med glädje och nyfikenhet, och att den ska väcka en och annan tanke som gör skillnad. Det är helt gratis och det medföljer inga andra förpliktelser. Däremot kommer du som registrerar dig via formuläret här till höger pÃ¥ sidan, att sÃ¥ smÃ¥ningom fÃ¥ ett nytt erbjudande om ett 12 mÃ¥naders coachbrev som lanseras närmare Ã¥rskiftet. Givetvis ocksÃ¥ helt frivilligt och gratis – dessutom laddat med mängder av nya exklusiva erbjudanden!

Är du en av dem som väljer att registrera dig för att få boken, skulle jag bli fantastiskt tacksam om du lämnar lite feedback här genom en kommentar, när du läst den!

Förväntansfulla hälsningar
Annika

 

 

 

Hantera stupade semesterprojekt

Årets semester har gått i en rasande fart och är snart slut. Jag ser tillbaka på mina förväntningar innan semestern började, och jämför med hur det sedan blev i verkligheten. För i slutändan är det ju faktiskt verkligheten som räknas, väl? Eller är det så, egentligen?

Som coach fokuserar man väldigt ofta pÃ¥ det som är fakta och verklighet för att hjälpa sina klienter att komma vidare. För väldigt ofta är det just vÃ¥r egen oförmÃ¥ga att se verkligheten sÃ¥ som den är, som gör att vÃ¥ra projekt, vÃ¥ra mÃ¥l eller vÃ¥rt liv inte riktigt gÃ¥r i den önskade riktningen alla gÃ¥nger. MÃ¥nga gÃ¥nger hjälper det oss vidare, förbi vÃ¥ra egna inre hinder om vi fÃ¥r stöd att se bortom vÃ¥r egen horisont, vÃ¥r egen begränsning. Bortom vÃ¥r egen mest uppenbara, självskapade verklighet. Det är gott och väl, och mÃ¥nga gÃ¥nger precis vad vi behöver. Samtidigt kan jag som coach ocksÃ¥ se en enorm potential och källa till självinsikt och växande, i allt det där som vi själva lägger till, men som aldrig riktigt manifesteras i ”verkligheten”. VÃ¥ra tolkningar, drömmar, planer, visioner och idéer kommer ocksÃ¥ med nÃ¥got viktigt till oss, även när de inte uppfylls. Det säger nÃ¥got om oss själva som vi kan lära av.

Så när jag nu ser tillbaka på en del storslagna projekt och drömmar inför semestern som aldrig blev av, kan jag se det på två sätt. Antingen analyserar jag det utifrån fakta och yttre verklighet och försöker rannsaka mig själv och omständigheterna runt omkring, i syfte att dra lärdom av det och eventuellt justera planen till en annan gång. Eller så kan jag fördjupa mig i vad som fick mig att göra alla dessa semesterplaner som aldrig blev av, fråga mig själv vad de egentligen står för och vilka budskap de egentligen kom med.

Kanske var altanbygget framför allt en dröm om att få umgås med vänner, äta god mat, njuta av stillheten och lantluften? Kanske var bilsemestern genom Sverige en längtan efter mer kontakt med nära och kära runt om i landet, eller mer kvalitetstid bara med familjen? Kanske var alla de där böckerna jag skulle läsa mest en längtan efter total avkoppling i min ensamhet?

Och med facit i hand kanske dessa saker pÃ¥ mÃ¥nga sätt har uppnÃ¥tts, trots att mina mÃ¥l och planerade projekt innan semestern till stor del gick i stöpet? I den yttre verkligheten har jag kanske gjort helt andra saker än planerat, men i min upplevda verklighet, var det kanske trots allt precis det jag egentligen var ute efter… SÃ¥ det är inte alltid man ska gräma sig över stupade semesterprojekt, tänker jag.

Hur har du haft det själv? Berätta gärna!

kram
Annika

 

Ny spännande utmaning

Jag har anmält mig till en onlinekurs i Digitala Affärsmodeller nu lagom till semestern. Helt sjukt spännande! Precis så där som det ska vara när man ger sig på en riktig utmaning.

Egentligen var väl tanken att bara ta det lugnt, chilla lite lagom cool i hängmattan hela sommaren, kanske pyssla med lite fix och trix som väntar pÃ¥ uppmärksamhet, och bara ladda batterierna sÃ¥ där i största allmänhet. Men sÃ¥ dök den där lockande utmaningen upp och kittlade kreativiteten alldeles förfärligt. Pockade pÃ¥ uppmärksamhet och avkrävde mig ett ställningstagande. Ja, sÃ¥ där är det för mig lite dÃ¥ och dÃ¥ och kanske känner även du igen dig? Man tror man har planen under kontroll, men sÃ¥ dyker nÃ¥got upp…

Jag har ju länge funderat pÃ¥ hur jag ska kunna dra nytta av webben som sprÃ¥ngbräda för entreprenörslustan. Och jag är även nyfiken pÃ¥ kraften i sociala medier, och hur dessa skulle kunna bidra till förverkligande av en del egna drömmar och idéer. Men det är ju sÃ¥ lätt att bara gÃ¥ där hemma och fantisera. Bliv vid din läst. Tryggt och bra…fast ack, sÃ¥ trÃ¥kigt! Därför har jag nu alltsÃ¥ anmält mig och betalat in kursavgiften. SÃ¥ nu gäller det att ta sprÃ¥nget och verkligen göra nÃ¥got bra av det hela.

SÃ¥ nu vet ni vad jag gör de närmaste Ã¥tta veckorna – mellan plaskande bland havsvÃ¥gorna, pustande bakom gräsklipparen och hoppande i studsmattan med sonen. Hur planerar du själv din sommar och förhoppningsvis även semester? Antar du nÃ¥gra nya spännande utmaningar?

pirriga hälsningar!

Annika