Avslut av blogg och hemsida!

Inom kort kommer jag att helt avsluta den här bloggen och hemsidan till förmån för något nytt och mer i fas med hur mitt liv ser ut idag. Det känns både rätt och spännande och är något som på ett vis känns lite högtidligt. Medvetna och aktiva avslut har aldrig varit min starka sida. Men det är något jag behöver bli bättre på, så det här ingår i min träning.

Och det är ju så det är. Livet består av ständig avslut och nystarter längs tillvarons vindlande väg. De är ofta helt anspråkslösa och går oss tyst förbi, samtidigt som de inte sällan markera något stort som faktiskt är värt att fira. För fira ska man! Å ena sidan kan man förstås argumentera för att allt på ett övergripande plan är ett enda stort livsprojekt med olika tillfälliga resmål och rastplatser. Inget märkvärdigt med det. Å andra sidan kan man givetvis lika gärna dela in livet i olika faser, som i sig kan ses som unika projekt med start och slut som bör firas. Inte sörjas. Firas. Fast projekt och projekt egentligen. Jag tycker nog det är ett alldeles för mekaniskt sätt att se på livets magi och allt smått och stort vi människor företar oss under den tid vårt eget liv pågår, trots att jag slänger mig med begreppet själv van projektledare som jag är.

Hur som helst har jag beslutat att just verksamheten Coachamig.nu strax ska gå i graven. Det har varit fantastiska år med många spännande möten, upplevelser, insikter och erfarenheter. Jag har även hunnit satsa på egen kompetensutveckling som coach och kompletterat min grundutbildning med flertalet kurser med Dr Maria Nemeth (CA) och Academy for Coachning Excellence’ coach training program, i svenskt samarbete med Gaia Leadership, Stockholm. Fantastiska kurser och ett växande för livet som jag satsat på till stor del för min egen personliga utvecklings skull. Men givetvis har de avspeglat sig även i min kontakt med klienter inom coachningen. Även om de sista två åren har inneburit mindre tid just för att ta på mig coachuppdrag. Jag har helt enkelt prioriterat annat högre än bisysslan som coach, med några få undantag – ni vet vilka ni är! Kärlek till er.

En slags slutlig vändpunkt för mig kom när jag insåg att det här med coachning trots allt inte var något som jag successivt tänkte satsade mer och mer på, för att kanske så småningom helt avsluta livet som löneanställd. Jag minns det exakta tillfället så väl. Det var när jag blev kontaktad för eventuella uppdrag av ett stort Stockholmsföretag med internationell koppling inom utbildning, coachning och ledarskap, som hittat mig via LinkedIn och ringde upp. De sökte norrlandsförlaga coacher i ett större uppdrag över längre tid. Men istället för att spontant jubla och tänka ”yes, vad spännande” – vilket är så typiskt mig i grunden – kände jag till min egen förvåning att ”nej, det här är inget jag ska kliva på”. Och så såg jag istället snabbt till att referera uppdraget vidare till andra jag visste skulle göra ett helt fantastiskt jobb.

Men var kom det där ifrån, helt plötsligt och oväntat? Jag är ju den som alltid vill hoppa på saker och utvecklas vidare med nya utmaningar? Och även när jag inte vill det, brukar mitt mänsklig bekräftelsebehov åtminstone initialt hoppa in och påstå att jag vill. Allt för känslan av att få säga ”- JA!” och därmed motta omgivningens uppskattning och tacksamhet. I alla fall för en liten stund. Bekräftelsebehov. Ett oerhört förrädiskt personlighetsdrag som ständigt gäckar mig både i yrkeslivet och privat. Även om det blir allt mindre med åren. Hade någon frågat mig sekunden innan det oväntade samtalet, hade jag hur som helst garanterat gladeligen resonerat som om det vore ett drömerbjudande. Nåt jag bara gick och väntade på. För så har min spontana reaktion varit vid mer eller mindre alla tidigare uppdragsförfrågningar och möjligheter inom området. Vad var annorlunda den här gången? Jag ville väl utveckla min coachingverksamhet?

Som coach vet jag att vi människor ofta tvekar, ångrar oss eller tycks ändra uppfattning när vi står där vid gränsen till att ta ännu ett kliv på vägen mot något genuint viktigt för oss. Särskilt om det är något som kräver lite mer av oss och kanske riskerar att påverka fler områden av vårt liv, eller hur vi disponerar vår tid och vårt fokus. Det finns en osynlig gräns mellan det vi gör i våra tankar och i vår obegränsade fantasi, och det vi gör i verkligheten. Den gränsen är lurig och kan många gånger ställa till det för oss. Och det kan verkligen vara svårt att avgöra helt på egen hand vad som sker. Smiter man p.g.a. motståndet man möter när en fantasi och dröm ska göras till verklighet, eller är det verkligen så att man kanske satt ett mål som inte är genuint förankrat inombords, i de egna livsintentionerna? I de här situationerna är det för övrigt få saker som slår tillgången till en bra coach – vare sig man själv är coach eller inte. Så lite paradoxalt var det ju att jag så starkt kände ett nej, just till ett coachuppdrag… Ändå visste jag att detta inte var något så kallat aptjatter. Det var bara ett tyst och lugnt ”-Nej.” inombords. Jag hann till och med reflektera förvånat över det redan där och då, medan jag pratade.

Om det aptjatter som kan uppstå i situationer när man ska ta klivet framåt mot ett mål man satt upp, har jag tidigare skrivit om här för den intresserade. Och om hur det kan vara när vi sviker våra egna mål här eller när vår uthållighet sätts på prov här. Jag har även bloggat om drivkraft/motivation samt om vårt obegränsade jag och inte minst om meningen med livet samt vad det ibland kan innebära att släppa taget om bilden av sig själv.

Alla dessa blogginlägg och fler därtill har på olika sätt betydelse för det som hände där och då, när jag insåg i djupet av mitt hjärta att ”- Nej, jag ska inte ta fler coachuppdrag just nu. Kanske inte alls, faktiskt.” Det är inte det jag ska använda mig själv och min tid till. Jag ska inte hålla kvar vid bilden av att det är det jag vill. Att det är det jag hoppas kunna utveckla mer av i framtiden.

Och där och då visste jag, att allt var precis som det skulle vara. Jag kan säga nej. Till och med till detta som jag tycker är så fantastiskt på många sätt, och som jag haft så stor hjälp av själv och i många lägen verkligen älskat och funnit meningsfullt att vara en del av. Inte ens det behöver vara något jag säger ja till. Försöker finna utrymme för. Inte ens att jag är bra på det, och verkligen har firat innerligt och äkta med mina klienter, behöver vara ett skäl att säga ja. Jag kan säga nej, och det är helt okej.

Just den där vändpunkter var för en längre tid sen nu. Och egentligen är det lätt i efterhand att se att jag var på väg dit. Bloggen har delvis varit misskött de senaste åren, jag hade redan tidigare valt att kliva av coachagenturen jag varit med i, och jag sökte inte själv uppdrag på samma sätt. La inte ut krokar eller byggde nätverk som förr. Kände inget sug eller riktigt behov längre. Det var bara det där tydliga ”nejet” som hade saknats. Så nu står jag här vid ett offentligt avslut av den här verksamheten och den här bloggen. Redo att mentalt släppa taget helt och gå vidare med andra delar av mitt liv och mig själv, inför alla som eventuellt bryr sig – vilket i de flesta sammanhang faktiskt brukar vara färre än man inbillar sig. 🙂

När släppte du själv taget om något senast som varit en del av dig själv och ditt liv – berätta gärna hur det var. Gärna både det bra och det jobbiga!

Och sist av allt – TACK för att du varit en del av detta oavsett om det varit som kund, klient, coachkollega, bloggbesökare eller stöttande vän alternativt familjemedlem!

no less no limit

Annika

Mod och sårbarhet går hand i hand

Jag skrev ett blogginlägg på en gång för några år sedan. Nu har jag baserat en liten e-bok på detsamma. Det känns bra. Särskilt som det fått en mycket personlig layout och inramning från mitt eget familjealbum med bilder.

IMG_0876

Håll till godo – and lets go out and ride some dragons!

Mod och sårbarhet_ebok

energi och kärlek
Annika

Har du prioriteringsstress i sommar? Testa detta!

Vem hamnar inte då och då i akut – eller långvarig – prioriteringsstress? Massor av saker pockar på i ens huvud och vill ha uppmärksamhet. Kräver att man agerar och tar tag i frågan. Lägger sitt fokus och skjuter till tid och kraft. Och vad händer? Jo, just det, ganska ofta absolut ingenting! I alla fall inte av allt det där viktiga som snurrar runt… Och så är det med stress. Det förlamar. Eller leder till överslagshandlingar och total felprioritering när vi ser tillbaka. Som att gå och köpa godis, hamna framför TVn. Eller om vi är på jobbet kanske vi fastnar i att svara på oviktiga mejl eller något annat. I värsta fall får det oss att må riktigt dåligt och blir till en ond nedåtgående spiral.

prioritering-300x244

Prioriteringsstress kan även inträffa när man är ledig eller har semester! Massor av projekt ska nu äntligen ros i land. Och så ska familjelivet och släkt och vänner ha sitt. Och så har man ju äntligen tid för att komma igång med träningen, ta tag i vikten eller få lite egentid med fiskespöt i handen och ryggsäck på ryggen – eller vad det nu är i just ditt liv. Känner du igen dig?

Känner du igen dig det minsta ska du här få en enkel och snabb övning som hjälpt mig många gånger både privat och på jobbet, när prioriteringsstressen varit hög. Det går väldigt fort och ger garanterat effekt. Övningen kan användas i en akut uppkommen situation, där du snabbt behöver prioritera bland allt som snurrar i huvudet och förlamar dig. Hindrar dig från att bli effektiv och komma framåt. Den kan även göras mer i lugn och ro när du vill planera och prioritera lite mer långsiktigt.

Slide1

  1. Ta ett vitt papper och dra två streck i kors så det blir fyra rutor enligt bilden. Skriv orden som på bilden upptill/nedtill resp höger/vänster, så att rutan uppe till höger representerar viktigt/urakut o.s.v.
  2. Bestäm dig för tidsperspektivet din matris representerar. Förslagsvis är ”idag”, ”denna vecka”, ”denna månad”, ”detta år”, lämpligt. OBS! Ju kortare tidsperspektv desto mindre tid ska övningen behöva ta. Väljer du ”idag” bör det inte ta mer än max 5-10 min!
  3. Töm ditt huvud på ALLT du för tillfället kommer på, som upptar dina tankar i form av jag borde/måste/behöver/vill – som berör ditt valda tidsperspektiv för matrisen! (Vill du prioritera ”idag”, tar du inte med sådant du direkt inser kan vänta till i morgon, alltså!) För varje sak du kommer på som är något konkret ”att göra” skriver du ett stödord i matrisen, där det bäst hör hemma enligt dig. Tänk inte så mycket – bara släng ner det! Högt, lågt, mitt emellan. Långt till höger/vänster eller någonstans däremellan – du bestämmer! Skriv alla saker som hör till dit valda tidsperspektiv, även de som du själv placerar nere till vänster. Dels hjälper det dig att tömma huvudet och dels kan det ge dig bra stöd och insikter som hjälper dig fortsättningsvis när du ska prioritera och planera.
  4. Titta på det du skrivit när du inte längre kommer på fler tankar som stör dig. Hur har du värderat de olika sakerna? Kanske inser du att något hamnat helt fel, om du tänker efter? Det är ok att ändra sig i så fall. Men se upp så du inte kommer tillbaka till fällan att tro att allt är precis lika viktigt och akut inom det valda tidsperspektivet. För det är det sällan… Skulle du ändå hamna där – byt tidsperspektiv till ett ännu snävare! Gå t.ex. från ”denna vecka”, till ”idag” eller från ”idag” till ”innan lunch”.
  5. Upprätta en todo-lista med de 5 viktigaste och mest akuta sakerna, för ditt valda perspektiv – och sätt igång att beta av dem! Stryk uppgifterna från listan allt eftersom du gjort dem. Bra för tillfredsställelsen. När du är klar tar du de fem nästa o.s.v. – om du hade så många, förstås?

Om du vill ladda ner och skriva ut matrisen som stöd finns den här –> Priortieringsövning

Och om du vill ha stöd av en coach med något av dina prioriterade projekt i sommar så passa på att registrera dig för mitt sommarerbjudande om mejlcoachning!

Lycka till, och berätta gärna om övningen varit till någon nytta för dig! 🙂

energi och kärlek
Annika

Sommarerbjudande med solsting och semesteryra!

Kanske är jag galen nu? Sommaren ska väl ändå vara semester – eller?

Tja, det beror ju på hur man definierar semester. Personligen är semester framför allt något som innebär tid för återhämtning och reflektion – och påfyllnad av energi! Och just det där senare kan liksom se vääääldigt olika ut. På ytan kan det säkert vara något ansträngande, tidskrävande eller förpliktande, samtidigt som det på insidan ger precis den energi jag såväl behöver.

IMG_6399

Så det här sommarerbjudandet som du just nu kan registrera dig för, är faktiskt rena semestern för mig! Så nu hoppas jag verkligen att du passar på att prova, så blir det en win-win-situation för oss båda! 😉

energi och kärlek

Annika

Compassion; kan det vara nå’t?

En idé har länge legat och grott inom mig. Eller kanske gnagt snarare. Sprungen ur en källa som på samma gång vill växa, vattna och bevittna. Jag vill göra, bidra till och se mer av allt det goda här i världen! Och efter att ha gått ännu en fantastisk coachutbildning med Maria Nemeth och Academy for Coaching Excellence, så började saker falla på plats. Så nu drar jag igång projekt Compassion!

Jaha, tänker du kanske nu, lite av ett frågetecken? Vad är Compassion då, bortsett från det engelska ordet? Jo, det är vad vi tillsammans gör det till, skulle jag kunna svara lite förenklat. Men givetvis har jag tänkt lite mer än så för att få projektet i rullning.

Compassion är ett projekt som nu till en början består i några första enkla åtgärder. Dels har jag precis lanserat en öppen Facebookgrupp, med det inte oväntade namnet ”Compassion”. 

Jag vill på det sättet lyfta fram och synliggöra människors godhet, naturliga hjälpsamhet och vilja att bidra här i världen. Lite som en motkraft till all kommersialisering och vinstoptimering som annars finns överallt, och lätt bygger murar mellan människor.

Ja, allt det där ni vet, som ibland riskerar att ta bort vår naturliga förmåga till osjälviskt handlande, i tron att vi alltid ska ha eller förtjänar något i gengäld. Eller i tron av att ingen behöver eller vill ha vår hjälp. Får oss att sköta oss själva, alltså. Minding our own business. Samtliga slutsatser lika sorgliga för mänskligheten. Jag törs lova att om du deltar i Compassion kommer din ”belöning” bli större än du anar, men på ett annat plan än de flesta av oss tyvärr normalt förväntar sig i vårt moderna s k välfärdssamhälle.

compassion1

Om många deltar, bidrar och sprider leder det förhoppningsvis så småningom till en hel del konkreta handlingar, sk Compassion-insatser runt om i landet. Små medmänskliga vardagshandlingar mellan kanske tidigare helt okända människor. Vardagshandlingar som gör skillnad. Både för den som tar emot och för den som ger. Det är min fasta övertygelse. Förutom det första steget att använda sociala medier för projektet, har jag här på hemsidan skapat ett nytt avsnitt om Compassion, som du hittar i menyn här ovan.

Min förhoppning är att på sikt kunna inspirera och motivera andra små och stora företag att delta i Compassion och bidra med Compassion-insatser runt om i landet. Men som med allt annat får man börja med sig själv och göra vad man kan, vilket i mitt fall – förutom eget deltagande i facebookgruppen – betyder att ett antal kommande pro bono-erbjudande kommer dyka upp här på hemsidan. Längre fram planerar jag en del event och större insatser, men det får dröja till dess att tiden är mogen.

Så till sist, har du en idé om hur just jag skulle kunna bidra pro bono till någon eller något där det skulle göra skillnad, inom ramen för något av just mina kompetensområden, så tveka inte att ta kontakt här. Jag lämnat inga garantier, mer än att du kommer få ett vänligt bemötande i alla fall, oavsett din fråga!

Compassion!

No less. No limit.

Advent betyder ankomst

Advent. Ankomst. Den här tiden har mycket att bjuda på för alla. För mig personligen, är hela advent en årlig favorit fylld av ombonad värme, tid med familjen, underbar musik och lugna morgonstunder med tända ljus och utdraget kaffedrickande.

Ingen annan tid på året försätter mig i så mycket naturlig närvaro, eftertanke och stillsam meditation. Och aldrig flyger mina drömmar och visioner i så förunderliga banor som under advent. Jag tror det beror på alla småtomtar jag omger mig med. De triggar min fantasi och vidgar mina perspektiv. Varje år utökas min samling lite till och bidrar till nya intryck. De flesta finns hemma i vårt hus på landet där vi alltid firar julen, men allt fler börjar göra sig hemmastadda även i vår lilla bostadsrätt, här i stan. Somliga kanske till och med skulle påstå att jag har lite tomtar på loftet under advent?

Advent. Ankomst. För mig är det nog främst ankomsten av alla nya möjligheter jag har framför mig som jag väntar på och ser fram emot, så här under årets sista månad. För i december brukar jag sällan dra igång några nya stora livsprojekt. Det är snarare en period då jag tillåter mig själv att bara glida med. Advent fungerar mer som en tyst inre utvärdering, av var jag befinner mig i livet just nu. Och samtidigt som en slags mental och känslomässig retreat, där vid köksbordet bland småtomtar, värmeljus och kaffedoft. En retreat som ger mig ny kraft inför det kommande året. Behöver jag säga att jag älskar advent?

Men i januari-februari däremot kan många saker ha landat och vara redo att sjösättas. Vad betyder advent för dig? Är det lust- eller ångestfyllt? Eller är det kanske dig helt likgiltigt och något som du inte befattar dig med? Berätta gärna hur du använder advent i ditt liv – jag är sååååå nyfiken?

adväntansfulla hälsningar/Annika

Vågar du utvecklas?

Nu är det några veckor sedan jag lite darrig och nervös släppte min första e-bok ”Effektivitet – en tankeväckande liten guide”. Att göra något för första gången är alltid lite skrämmande, och tvivlen på mig själv och vad jag har att erbjuda har självklart varit närvarande. För det är ju så det är för de flesta av oss när vi ger oss in i något vi inte gjort tidigare och går utanför vår egen trygghetszon, där vi redan skapat oss en plats och ett värde. Och ju mer av oss själva vi exponerar, och ju viktigare ett nytt projekt känns, desto mer tvivel och osäkerhet medför det.

Men utan dessa steg utanför det invanda och bekväma, når vi aldrig heller nya höjder eller möjligheter. Då slutar vi att utvecklas och kan möjligen bli mer invecklade med tiden, eller i värsta fall t.o.m. börja ”avveckla” oss själva, och betydelsen av våra egna drömmar och visioner. Själva ordet utveckling är ju så bra och tydligt förresten, om man tänker på det lite. Vi vecklar ut nya sidor av oss själva, ger dem plats i tillvaron istället för att – kanske med våld? – hålla dem tyglade och begränsade djupt inom oss. Och vilken utvecklingspotential var och en innerst inne har, det får vi nog aldrig någonsin veta till fullo. Men bara att anta nya utmaningar då och då, ger oss ju en glimt av potentialen i alla fall.   

Hur som helst, åter till mitt första e-boksprojekt. Hur har det gått, undrar någon kanske? Ja, det beror ju på vad man menar och hur man ser det, samt förstås vilka förväntningar man har. Sett till antalet registreringar är resultatet att betrakta som relativt – för att inte säga oerhört – blygsamt fortfarande. I alla fall om man ser till världspopulationen. Procentuellt sett vet jag inte ens om talet existerar, faktiskt, så litet är det!? Ett dryga femtiotalet nedladdningar, så långt. Eventuell övrig spridning och delning har jag ingen koll på. Nåja, det är hur som helst enbart statistik och ett kvantitativt mått.

Mer kvalitativa mått vore väl att se till saker som, får e-boken någon meningsfull betydelse för någon, ger den något värdefullt för andra att ta med sig i sitt liv, och får jag själv någon slags feedback och respons på det jag gjort? Med andra ord, tycks den skapa något som helst avtryck i något sammanhang? Jag vet faktiskt inte. Men det är faktiskt helt ok. Kanske till och med som det skall vara. För när allt kommer omkring så är de viktigaste projekten i våra liv, ofta de som vi gör dels för vår egen skull och dels av en inre önskan om att få bidra villkorslöst till andra. Och på både de punkterna har jag redan lyckats!

Och nu har jag dessutom börjat jobba på min nästa e-bok, som har titeln ”Mod och sårbarhet går hand i hand”. Känner mig härligt kreativ och på samma gång förankrad i ett skönt inre lugn.

Vad har du själv för spännande projekt på gång i ditt eget liv? Och har du nyligen gjort något där du känner att du själv verkligen utvecklades?

energi och kärlek/Annika

En e-bok värd att fira

Äntligen, äntligen, äntligen, är jag färdig med mitt e-boksprojekt om effektivitet! Det har varit lite av ett give back-projekt till livet, som lärt mig precis de läxor jag behöver för att kunna gå stark och tillitsfull framåt på min väg.

Min förhoppning är förstås att e-boken ska mottas med glädje och nyfikenhet, och att den ska väcka en och annan tanke som gör skillnad. Det är helt gratis och det medföljer inga andra förpliktelser. Däremot kommer du som registrerar dig via formuläret här till höger på sidan, att så småningom få ett nytt erbjudande om ett 12 månaders coachbrev som lanseras närmare årskiftet. Givetvis också helt frivilligt och gratis – dessutom laddat med mängder av nya exklusiva erbjudanden!

Är du en av dem som väljer att registrera dig för att få boken, skulle jag bli fantastiskt tacksam om du lämnar lite feedback här genom en kommentar, när du läst den!

Förväntansfulla hälsningar
Annika

 

 

 

Hantera stupade semesterprojekt

Årets semester har gått i en rasande fart och är snart slut. Jag ser tillbaka på mina förväntningar innan semestern började, och jämför med hur det sedan blev i verkligheten. För i slutändan är det ju faktiskt verkligheten som räknas, väl? Eller är det så, egentligen?

Som coach fokuserar man väldigt ofta på det som är fakta och verklighet för att hjälpa sina klienter att komma vidare. För väldigt ofta är det just vår egen oförmåga att se verkligheten så som den är, som gör att våra projekt, våra mål eller vårt liv inte riktigt går i den önskade riktningen alla gånger. Många gånger hjälper det oss vidare, förbi våra egna inre hinder om vi får stöd att se bortom vår egen horisont, vår egen begränsning. Bortom vår egen mest uppenbara, självskapade verklighet. Det är gott och väl, och många gånger precis vad vi behöver. Samtidigt kan jag som coach också se en enorm potential och källa till självinsikt och växande, i allt det där som vi själva lägger till, men som aldrig riktigt manifesteras i ”verkligheten”. Våra tolkningar, drömmar, planer, visioner och idéer kommer också med något viktigt till oss, även när de inte uppfylls. Det säger något om oss själva som vi kan lära av.

Så när jag nu ser tillbaka på en del storslagna projekt och drömmar inför semestern som aldrig blev av, kan jag se det på två sätt. Antingen analyserar jag det utifrån fakta och yttre verklighet och försöker rannsaka mig själv och omständigheterna runt omkring, i syfte att dra lärdom av det och eventuellt justera planen till en annan gång. Eller så kan jag fördjupa mig i vad som fick mig att göra alla dessa semesterplaner som aldrig blev av, fråga mig själv vad de egentligen står för och vilka budskap de egentligen kom med.

Kanske var altanbygget framför allt en dröm om att få umgås med vänner, äta god mat, njuta av stillheten och lantluften? Kanske var bilsemestern genom Sverige en längtan efter mer kontakt med nära och kära runt om i landet, eller mer kvalitetstid bara med familjen? Kanske var alla de där böckerna jag skulle läsa mest en längtan efter total avkoppling i min ensamhet?

Och med facit i hand kanske dessa saker på många sätt har uppnåtts, trots att mina mål och planerade projekt innan semestern till stor del gick i stöpet? I den yttre verkligheten har jag kanske gjort helt andra saker än planerat, men i min upplevda verklighet, var det kanske trots allt precis det jag egentligen var ute efter… Så det är inte alltid man ska gräma sig över stupade semesterprojekt, tänker jag.

Hur har du haft det själv? Berätta gärna!

kram
Annika

 

Ny spännande utmaning

Jag har anmält mig till en onlinekurs i Digitala Affärsmodeller nu lagom till semestern. Helt sjukt spännande! Precis så där som det ska vara när man ger sig på en riktig utmaning.

Egentligen var väl tanken att bara ta det lugnt, chilla lite lagom cool i hängmattan hela sommaren, kanske pyssla med lite fix och trix som väntar på uppmärksamhet, och bara ladda batterierna så där i största allmänhet. Men så dök den där lockande utmaningen upp och kittlade kreativiteten alldeles förfärligt. Pockade på uppmärksamhet och avkrävde mig ett ställningstagande. Ja, så där är det för mig lite då och då och kanske känner även du igen dig? Man tror man har planen under kontroll, men så dyker något upp…

Jag har ju länge funderat på hur jag ska kunna dra nytta av webben som språngbräda för entreprenörslustan. Och jag är även nyfiken på kraften i sociala medier, och hur dessa skulle kunna bidra till förverkligande av en del egna drömmar och idéer. Men det är ju så lätt att bara gå där hemma och fantisera. Bliv vid din läst. Tryggt och bra…fast ack, så tråkigt! Därför har jag nu alltså anmält mig och betalat in kursavgiften. Så nu gäller det att ta språnget och verkligen göra något bra av det hela.

Så nu vet ni vad jag gör de närmaste åtta veckorna – mellan plaskande bland havsvågorna, pustande bakom gräsklipparen och hoppande i studsmattan med sonen. Hur planerar du själv din sommar och förhoppningsvis även semester? Antar du några nya spännande utmaningar?

pirriga hälsningar!

Annika