Är det resurseffektivt när människor förbrukas?

Jag har så fantastiska och modiga klienter, så det är nästan sjukt!

Det är så grymt häftigt att få se vilken värld full av genuina, starka, kärleksfulla och uppriktiga människor, vi alla egentligen lever i. Människor med enorma inre resurser, massor av kompetens samt drömmar och visioner om att få göra gott och meningsfull skillnad. Både i sitt eget och andra människors liv, och såväl i det stora som i det lilla. Att vara coach och få ta del av allt detta är en verklig ynnest.

Samtidigt gör det mig faktiskt genuint ledsen och beklämd att inse att samma värld som består av alla dessa fantastiska människor, på något olyckligt sätt också bidrar till deras förtvivlan, misströstan samt bristande självkänsla och framtidstro. Samma värld bidrar till skadlig stress och livsångest, och ibland till slut även allvarlig sjukdom. Vad gör vi för fel i dagens samhälle, som inte ser vilka fantastiska mänskliga resurser vi har, och tar tillvara på dem på ett värdigt sätt? Vad är det som gör att vi tror att det är samhällsekonomiskt hållbart, att förbruka människor i syfte att maximera någon slags ekonomisk vinst?

Jag ser det inom det offentliga, inom det privata och till och med inom det ideella. Överallt uppstår organisationer, arbetsplatser, samverkansformer och verksamheter där ofta något ganska diffust syfte, men med tydliga krav på ekonomisk resurseffektivitet, tillåts styra. Dessutom ofta utifrån ett väldigt kortsiktigt perspektiv, där snabb vinst går före andra, mer mänskliga och långsiktigt hållbara värden. Men kan det någonsin bli resurseffektivt för en värld att förbruka människor?

Jag ser tydligt att många fantastiska, egentligen väldigt resursstarka människor – som dessutom genuint vill väl – idag bryts ner och till slut blir desillusionerade eller t.o.m. sjuka. Jag har varit och tafsat på gränsen själv, så jag vet vad jag pratar om. Coachning var – och är – en av flera värdefulla pusselbitar för mig, på min egen väg ut ur det klibbiga spindelnätet. Därför känner jag idag stor tacksamhet över att kunna bidra i min tur! Och min egen förhoppning är att allt fler och fler människor kommer att se sitt unika rätta värde, kasta av sig de sista resterna av den dammiga, malätna lutherska rocken, och istället ha mod att stå upp för sig själva och sina drömmar redan i jordelivet. Och då kommer det bli allt svårare och svårare att förbruka lojala, duktiga och kompetenta människor i något slags ”samhälleligt löpandeband-system”.

Om jag får som jag vill kommer allt fler söka sig till företag och organisationer som är beredda att uppskatta sina medarbetare efter förtjänst. För det är något varje människa är värd!

Adventsfrid och energi till er alla från mitt eget rofyllda sovrum!
Annika

Advent betyder ankomst

Advent. Ankomst. Den här tiden har mycket att bjuda på för alla. För mig personligen, är hela advent en årlig favorit fylld av ombonad värme, tid med familjen, underbar musik och lugna morgonstunder med tända ljus och utdraget kaffedrickande.

Ingen annan tid på året försätter mig i så mycket naturlig närvaro, eftertanke och stillsam meditation. Och aldrig flyger mina drömmar och visioner i så förunderliga banor som under advent. Jag tror det beror på alla småtomtar jag omger mig med. De triggar min fantasi och vidgar mina perspektiv. Varje år utökas min samling lite till och bidrar till nya intryck. De flesta finns hemma i vårt hus på landet där vi alltid firar julen, men allt fler börjar göra sig hemmastadda även i vår lilla bostadsrätt, här i stan. Somliga kanske till och med skulle påstå att jag har lite tomtar på loftet under advent?

Advent. Ankomst. För mig är det nog främst ankomsten av alla nya möjligheter jag har framför mig som jag väntar på och ser fram emot, så här under årets sista månad. För i december brukar jag sällan dra igång några nya stora livsprojekt. Det är snarare en period då jag tillåter mig själv att bara glida med. Advent fungerar mer som en tyst inre utvärdering, av var jag befinner mig i livet just nu. Och samtidigt som en slags mental och känslomässig retreat, där vid köksbordet bland småtomtar, värmeljus och kaffedoft. En retreat som ger mig ny kraft inför det kommande året. Behöver jag säga att jag älskar advent?

Men i januari-februari däremot kan många saker ha landat och vara redo att sjösättas. Vad betyder advent för dig? Är det lust- eller ångestfyllt? Eller är det kanske dig helt likgiltigt och något som du inte befattar dig med? Berätta gärna hur du använder advent i ditt liv – jag är sååååå nyfiken?

adväntansfulla hälsningar/Annika