#Blogg100 nr 27 РTr̦tthet

Idag har jag inte hunnit be om nÃ¥got ämne, dÃ¥ jag varit sÃ¥ upptagen med annat ända tills nu i kväll dÃ¥ sonen somnat. Är gräsänka sedan igÃ¥r och har haft mycket pÃ¥ jobbet hela veckan, med deadlines som kräver energi och fokus. Är väldigt trött just nu, faktiskt. Tänkte nästan strunta i min egen bloggutmaning. Men kände att det skulle gräma mig alltför länge…

wheelie-tired

Någon gång ibland är nog de flesta människor trötta och energilösa. Orsakerna kan förstås variera. Och förhoppningsvis är det oftast ett tillfälligt tillstånd, som går att rätta till bara man ger sig själv lite återhämtning. När kände du dig själv riktigt trött senast?

Jag brukar inte vara den som drabbas av energilöshet på vårvintern, snarare tvärtom faktiskt. Men i år har det varit motigt, energifattigt och stundtals till och med håglöst, ända sedan vi hade influensan i huset under februari. Många saker på jobbet har kommit på efterkälken och berget har till synes bara växt framför mig. Inte har det hjälpt att magsjuka hälsade på här i mars, dessutom.

wallpaper_berg_animaatjes-97

I vanliga fall försöker jag ge mig själv energi och återhämtning genom saker som motion, friskluft, vila/sömn, kravlöst umgänge med nära och kära samt stunder av tid för mig själv, där fria och ocensurerade tankar får färdas i rymden. Något jag dock uppenbarligen inte har gjort i tillräcklig omfattning, senaste månaderna. För jag är i sanning väldigt trött och sliten.

När jag ser det och tar det till mig – vilket ibland kan ta ett tag – är det nÃ¥got jag förstÃ¥s mÃ¥ste ta ansvar för. SÃ¥ nu har jag haft en del viktiga samtal, gjort en del omprioriteringar och lagt om planen för den kommande mÃ¥naden. Skaffat mig den support jag behöver för att förhoppningsvis även kunna fullfölja det hela, och ge mig själv nödvändig Ã¥terhämtning. Inte bara lÃ¥ta fokus hamna pÃ¥ det andra, eller jobbet behöver.

Det är lika svårt varje gång, på sätt och vis. Men också lika skönt efteråt, när man väl tagit tjuren vid hornen och sig själv på allvar. Tillåtit sig själv att vara viktig och värdefull i sitt eget liv. Trots allt kan jag inte ersätta mig själv.

tired_by_zemex

Hur hanterar du när du märker att du tappat energin, är tröttare än vad som är hållbart eller saknar glädje och motivation?

energi och kärlek
Annika

#Blogg100 nr 22 – Vad vill du ha i ditt pÃ¥skägg?

Du fÃ¥r välja allt utom godis… SÃ¥ löd den bloggpassningen jag fick till idag av Veronica Hedenmark, själfull entreprenör och grundare av företaget VH Assistans – stort tack för utmaningen!

Ja, tänk att det snart är påsk? Just idag njuter jag av strålande vårsol, fågelkvitter och förrådsstädning, i ett fåfängt försök att knöka in ett antal kartonger som härrör från sonens rum. Vi ska nämligen renovera där och inreda det lite mer åldersanpassat. Lite mer värdigt en blivande nioåring på snabb väg mot 10, 13, 15…gulp? Usch, vad fort tiden går.

NÃ¥, pÃ¥skägg var det, ja. Själva företeelsen väcker för mig känslor av förväntan, förhoppningar, spänning och överflöd. När jag var barn gömde alltid mamma pÃ¥skäggen – som sÃ¥ mÃ¥nga andra föräldrar – sÃ¥ att vi syskon pÃ¥ morgonen fick att leta efter dem. Det var dessutom en sällan skÃ¥dad lyx av godis i överflöd som gömde sig där i ägget. Idag vore det nog knappt en vanlig pÃ¥se lördagsgodis? 

påskägg-stort-med-lock

Trots att jag inte direkt ser mig som fossil, tillhör jag faktiskt en generation som fortfarande stod och pekade på olika godissorter medan kiosktanten plockade ner de eftertraktade styckesakerna i en liten oansenlig pappersficka, kallad påse. Rymdes väl så där en 10-15 stycken om man verkligen slog på stort. Tiderna förändras.

Idag är godis för mig förenat med ett oönskat sötsug. En ojämn kamp mot sockerdjävulen, om rätten till min egen kropp och tillgången till sund och positiv energi. Så även om det fortfarande förekommer påskägg med godis här i huset, är det ett tveeggat svärd för mig personligen. Så om jag skulle önska mig ett påskägg som gav samma känslor av förväntan, förhoppningar, spänning och överflöd som när jag var liten, måste det nog innehålla något annat… Men vad?

Mina tankar går till allt möjligt storslaget, som att Krim-krisen får en fredlig och demokratisk lösning eller att cancergåtan löstes en gång för alla. Men ska jag vara riktigt ärlig, så skulle jag nog helt enkelt helst vilja ha ett påskägg fyllt med kravlös familjetid, sovmorgnar, kaffetermosar, vårsol och fågelkvitter. Och definitivt helt fritt från deadlines, administration, olästa e-postmeddelanden och budgetuppföljningar… Är det alltför svårt att ordna kan jag även tänka mig en vårresa till Paris med min make och son.

Paris

Take a pick and make me happy! 🙂

Bloggpassningen avslutades förresten med frågan vem jag själv skulle vilja ge ett påskägg i år. Och jag tror det får bli ett påskägg fyllt med kärlek, medmänsklighet, tolerans, vidsynthet, ödmjukhet, kunskap och empati. Och jag ger det till någon som verkar sakna detta å det grövsta, nämligen Stefan Jacobsson, partiledare för Svenskarnas Parti, Sveriges största nazistiska organisation. Måtte det få honom och alla hans gelikar på bättre tankar… Jag vill inte leva och bo i ett Sverige där deras syn på verkligheten får råda.

energi och kärlek
Annika

Vad väljer du att se och fokusera på i höst?

Ännu en sommar gÃ¥r mot sitt slut och hösten börjar närma sig. Själv har jag Ã¥ter kastats – eller kastat mig – in i arbetsvardagens höga tempo med galna deadlines och ständigt mÃ¥nga pockande, mer eller mindre svÃ¥ra frÃ¥gor att ta tag i. Men ocksÃ¥ trevliga Ã¥terseenden av kollegor, medarbetare och intressanta kontakter. Och en hel del spännande och meningsfulla sammanhang att fÃ¥ ta del av. Och fortfarande är fisket med min make och son bÃ¥de rogivande och stundom framgÃ¥ngsrikt. Här en liten bild frÃ¥n förra helgen.

IMG_9622

SÃ¥ hösten är en spännande och färgrik tid för mig. Inte minst känner jag att communityn Compassion pÃ¥ Facebook börjar fÃ¥ lite eget liv, vilket ska bli oerhört spännande att följa framöver. Den här sommaren har jag bÃ¥de haft glädjen att själv fÃ¥ bidra samt ta del av goda compassion-insatser i form av hjälp med logistik och transport, hjälp att hitta studentboende, upplÃ¥tande av rum för bostadslös mor med son, bidrag med kläder, skor och leksaker, barnvaktshjälp och en del annat samt bra tips och rÃ¥d i största allmänhet. Och mycket av detta helt främmande människor emellan – är det inte värt ett leende sÃ¥ säg!

Det finns så många underbara människor som vill väl och på olika sätt vill bidra till världen och andra människor. Och så många modiga människor som vågar vara sårbara. Och som står upp för att de verkliga värdena i livet inte har med vår bakgrund eller vår ekonomiska eller sociala status att göra. Och tänk, det behövs ibland så lite för att göra skillnad. Endast lite vilja.

SÃ¥ jag ser verkligen fram emot vad hösten har att komma med och pÃ¥ vilka sätt jag själv kommer fÃ¥ möjlighet att bidra! Hittade i sommar nÃ¥gra fina stenar som jag sparat som jag avslutningsvis vill dela med mig av. Mest som en pÃ¥minnelse om att det finns nÃ¥got vackert och kärleksfullt i allt – bara man väljer att se det!

Vad väljer du att se i ditt liv just nu?

IMG_8295  IMG_8298IMG_8308  IMG_8309

energi och kärlek
Annika