#Blogg100 nr 3 – Drivkraft/motivation

Fick utmaningen att blogga om drivkraft/motivation av Facebook-vännen Eva Alstermark, som jag faktiskt en gång i tiden drillades av på ett antal förberedande ridinstruktörskurser i början av 90-talet. Jodå, så pass. Då och där fanns både motivation och drivkraft (i benen) vill jag lova! 🙂

De la Gardie

Men hur gör man egentligen för att hålla sig motiverad när saker inte så där självklart får oss att längta? Och vilka är drivkrafterna som verkligen får saker att hända i våra liv? För en sak är jag helt övertygad om, och det är att alla – precis ALLA – har både starka drivkrafter och naturlig förmåga att känna motivation. Men jag vet och ser också att många i dagens samhälle, uttrycker att motivationen saknas för mycket av det som ska göras. Ibland kan jag även känna det i mitt eget liv och det ger förstås stor frustration. Hur hanterar man sådant? Det finns ju massor av saker som vi alla ställs inför och behöver göra, fast det i sig känns varken särskilt lustfyllt eller inspirerande.

Och kanske är det just det! Att vi ibland förväxlar motivation enbart med en känsla av lust och inspiration? Om man istället kommer ihåg att motivation snarare är vår inre förmåga att styra oss själva och våra handlingar mot önskade mål, så kan man se på det lite annorlunda. Anledningen till att vi t.ex. ibland masar oss till jobbet trots en stark olustkänsla och tydligt motstånd, är kanske just att vi faktiskt är motiverade? Trots allt. Vårt mål kan vara allt möjligt, att ha en trygg inkomst, att inte svika kollegor vi tycker om, att känna oss uppskattade, behövda eller bara delaktiga i ett större sammanhang.

Anledningen att vi tar tag i tvätten, disken eller veckohandlingen fast vi känner att det ibland står oss upp i halsen, likaså. Vår inre förmåga att driva oss själva mot våra mål hjälper oss. Målet kanske är vår egen trivsel hemma, att visa familjen omsorg och kärlek eller kanske hopp om att frigöra tid för något annat längre fram som vi vill göra. Det kan naturligtvis vara vad som helst, och långt ifrån alltid så lätt att få syn på själv. Men inuti oss, där vår egen källa till motivation finns, där finns också uttalade eller outtalade mål vi vill uppnå. Mål som kommer från våra värderingar och livsintentioner och som handlar om oss själva, och vilka vi är och vill vara. Innerst inne.

IMG_0842

Så motivation handlar alltså om vår förmåga att själva skapa, styra och kontrollera våra handlingar i given riktning, medvetet eller omedvetet. Det handlar inte om att i första hand känna lust och inspiration. Kanske många gånger till och med tvärtom? Det är kanske vår motivation som hjälper oss när saker INTE känns direkt lustfyllt och inspirerande, därför att den ser längre och vet vad vi vill och behöver. Ibland till och med när vi själva tappat kompassen och inte ser målet för våra handlingar.

Du kanske ibland själv slänger ur dig hur ”oooooomotiverad” du känner dig…ändå är det något som sliter i dig och säger ”gör det, gör det”? När det inträffar brukar jag själv ta det som ett tecken på att det är dags för lite självreflektion. Vad har jag missat som gör att jag uppenbarligen har en envis och pockande motivation för något som jag inte alls har lust med? Varför lämnar motivationen mig inte i fred, så att jag kan ligga här och pilla mig i naveln eller ignorera det där som stör i huvudet och vill att jag agerar? Vad är det jag missar, inte ser? Vilka värderingar, livsintentioner och mål är det jag förträngt? Och hur hänger den här handlingen jag är så motvillig till, ihop med det?

Så skyll inte på svaga drivkrafter eller bristande motivation nästa gång du känner frustration inför något som du inte har lust med. Se det istället som ett tecken på att du bara behöver tydliggöra sambanden lite för dig själv, mellan dina handlingar och vissa av dina livsintentioner och mål.

Happiness

Nu är jag nyfiken på vem som kommer med nästa blogg-input att ta tag i – och vad det månde bli för utmaning? 🙂

energi och kärlek
Annika

Alltid på väg!

Tänk att hur man än bär sig åt i livet är man faktiskt alltid på väg någonstans!

Eftersom livet är något som alltid pågår, rör det sig också obönhörligen framåt. Även om vi själva skulle vara helt passiva, så åker vi med. Så min fråga så här i semestertider är om du har satt dig ordentligt vid ratten? Annars kan detta vara ett bra tillfälle, nu när många får lite extra tid för återhämtning och reflektion.

Jag har greppat ratten i min bil. Även om jag villigt kan erkänna att det är långt ifrån alla dagar på året jag vet vart jag är ute och kör. Eller hur jag hamnade där? Men det är helt okej. Så länge jag fortfarande har möjlighet att gasa, bromsa och styra vidare. Men att släppa ratten, hålla händerna för ansiktet eller gömma sig i baksätet är sällan vare sig klokt, roligt eller meningsfullt. Nej, händerna på ratten och blicken framåt är mitt semestertips!  

IMG_6585Ibland kan det förresten till och med vara både spännande och lärorikt att vara vilse! Både när man kör bil och i livet.

Den här våren har jag haft en del stunder då jag tittat på vägen framför mig och undrat; ”Hur tusan hamnade jag här?” eller ”Vart leder den här vägen månntro, borde jag kanske vända?” eller ”Den här vägen känns bekant, här har jag visst varit förr och det var banne mig inget trevligt!”. Men det har även varit stunder då jag spanat framåt och konstaterat ”Ok, den här vägen är visst inte den bästa och Vägverket lyser med sin frånvaro, men utsikten är fin och lovar gott!”. Och så har jag självklart förstås haft de klassiska stunderna då autopiloten inom mig tar över och jag kör helt prickfritt, men utan att egentligen riktigt vara medveten om hur det gick till eller minnas något från milen jag avlagt. De där transportsträckorna i livet, ni vet.

Ja, ni som gillar metaforer förstår nog och kan omsätta det jag skriver til egna verkliga exempel från livets och vardagens stora och små scenarion. Min poäng är hur som helst att det kan vara klokt att ta chansen så här i semestertider, att verkligen fundera lite extra. Själv ska jag njuta av tillvaron i vårat hus på landet, lapa sol, klippa gräs, läsa böcker, lösa korsord, lösa världsproblemen, måla tånaglarna, drick morgonkaffe på trappan, bjuda vänner på mat och gå på fiskeäventyr med lilla familjen. Men även en tur söderut till mina älskade syskon och diverse annan släkt finns på agendan, samt ett besök i grannlandet Danmark med Tivoli, Legoland samt kanske få uppleva Skagens sanddyner. Och innan hösten har jag nog landat i en bra färdplan för resten av året om jag känner mig själv rätt!

Så min fråga till dig är, vart är du själv på väg, vart vill du i sommar och till hösten? Vem kör din bil, vad vill du ha ut av färden och vart vill du nå egentligen. Och inte minst vilka vill du ha med dig eller besöka längs vägen? Registrera dig gärna för min gratis e-bok om Effektivitet, om du vill ha lite stöd för dina tankar. Se det som lite gratis körkortsteori – den är väl beprövad!

IMG_6844

Ha en glad, varm och energigivande sommar!

/Annika

En e-bok värd att fira

Äntligen, äntligen, äntligen, är jag färdig med mitt e-boksprojekt om effektivitet! Det har varit lite av ett give back-projekt till livet, som lärt mig precis de läxor jag behöver för att kunna gå stark och tillitsfull framåt på min väg.

Min förhoppning är förstås att e-boken ska mottas med glädje och nyfikenhet, och att den ska väcka en och annan tanke som gör skillnad. Det är helt gratis och det medföljer inga andra förpliktelser. Däremot kommer du som registrerar dig via formuläret här till höger på sidan, att så småningom få ett nytt erbjudande om ett 12 månaders coachbrev som lanseras närmare årskiftet. Givetvis också helt frivilligt och gratis – dessutom laddat med mängder av nya exklusiva erbjudanden!

Är du en av dem som väljer att registrera dig för att få boken, skulle jag bli fantastiskt tacksam om du lämnar lite feedback här genom en kommentar, när du läst den!

Förväntansfulla hälsningar
Annika

 

 

 

Omvälvande vändpunkter i livet

Har du haft någon sådan där riktigt omvälvande vändpunkt i livet? En sådan där som förändrar något inom dig själv i grunden, på ett sätt som du aldrig hade kunnat förutspå?

Jag har precis varit med om en sådan. I dagarna fyra har jag varit på kursen Mastering your life’s energies med coachikonen Maria Nemeth, Academy for Coachning Excellence. Kursen anordnades på Ersta Konferens i Stockholm, av och tillsammans med Ulrik och Ursula Lork, UL3. Tillsammans med sjutton andra modiga kursdeltagare kastade jag mig in i en perspektivförändrande utbildning, lik ingen annan jag gått. Och då har jag gått många genom åren.

Exakt vad som var så omvälvande och perspektivförändrande ska jag inte ens försöka gå in på. Poängen jag istället vill komma till är hur man hanterar sådana upplevelser och vändpunkter i livet. Alltså en insikt, upplevelse, händelse eller liknande som för alltid radikalt förhindrar en att gå tillbaka till samma, vanliga – och trygga – gamla hjulspår. Samma förståelse av omvärlden, samma självbild, drivkrafter, mål och drömmar. Samma fördomar. Ja, du förstår kanske? Point of no return har kompromisslöst och för alltid passerats.

Jag kan se att de senaste åren har bjudit på ett antal sådana vändpunkter i mitt liv, då min egen resa i tillvaron skakats så i grunden att helt nya stigar varit nödvändiga att trampa upp. Nya stigar, som även krävt helt ny packning. Mycket av det gamla bagaget måste ofta lämnas kvar vid dessa vägval, för att den nya stigen alls ska vara möjlig att gå. Lite som när man först färdas i en kanot, för att sedan plötsligt inse att man vill eller behöver bli en bergsklättrare.

Plötsligt är paddel och flytväst inte längre meningsfullt, trots att de länge varit ens viktigaste hjälpmedel. Berget kräver helt andra saker om det skall bestigas. Och om man alltid sett sig som en som paddlar längs livets flod och trott att det är livets mening och den man är, så är det svårt att plötsligt se att ens mål och drömmar ligger bakom ett berg. Svindlande. Typ.

Nåja, för att inte bli alltför långrandig eller filosofisk stannar jag här. Du som fattar, fattar. Men det jag undrar är, hur gör Du för att hantera dessa vändpunkter i livet? Och när du gör det, vilken betydelse får det för Dig?

Jag skulle älska att läsa om dina erfarenheter och tankar kring att plötsligt ha nått en omvälvande vändpunkt i ditt liv – en point of no return – är du villig att dela med dig?

kram
Annika

Windows of opportunity

Har du någonsin varit frustrerad? Så där att det kryper i hela kroppen, hjärnan går i spinn men utan att du riktigt kommer någon vart, och kroppens eget alarmsystem signalerar oroväckande?

Stress, vanmakt, rädsla, ilska, uppgivenhet eller kampvilja rasar genom kroppen. Du är inte ensam. Oavsett om det beror på en personlig läggning, ett miljömässigt arv eller olyckliga omständigheter och yttre förutsättningar, så behöver man hantera stressen och frustrationen när den uppstår. Annars kommer kroppen och det undermedvetna ta över och göra det åt en. Stress, som egentligen är en sund och nödvändig överlevnadsfunktion, har gått och blivit en av samhällets kanske mest allvarliga folksjukdomar.

Så vad gör du när frustrationen gnager och gör sig påmind? Stoppar du huvudet i sanden, fortsätter som vanligt och väntar på att det går över? Eller skickar du kanske upp frekventa nödraketer, i hopp om att någon annan ska komma till undsättning? Tar du till överslagshandlingar och flyr in i andra, helt oplanerade sysslor och projekt, för att undvika konfrontation, med det som egentligen gnager?

Det jag själv har kommit fram till – och som troligen är skälet till att jag fortfarande har huvudet upp och fötterna ner – är att det i all stress och frustration finns något vi kan kalla “windows of opportunity”. Det är helt enkelt tillfällen när inre och yttre omständigheter ger oss förutsättningar att själva bryta oss ur stresspiralen, och den destruktiva spinn vi befinner oss i. Enligt min erfarenhet sammanfaller inte sällan dessa “möjlighetsfönster” med stunder av just stegrande, för att inte säga maximal frustration. Och jag tror inte det är en slump.

Tvärtom har jag börjat förstå att frustrationen är det bränsle jag har att använda mig av för att våga mig ut genom fönstret. Så idag, när frustrationen knackar på dörren, tänker jag att det är en drivkraft för att kasta mig ut i det okända, där nya möjligheter finns. Jag accepterar helt enkelt att jag verkligen måste ändra på något – och ser till att göra det också! I den processen, tar jag själv gärna hjälp av en annan coach. Inget är för mig så befriande som att bli bemött med tillit till min egen förmåga, precis när jag själv tvivlar som mest.

Berätta gärna vad du själv gör för att hantera osund stress och frustration i livet!

/Annika