Omvälvande vändpunkter i livet

Har du haft någon sådan där riktigt omvälvande vändpunkt i livet? En sådan där som förändrar något inom dig själv i grunden, på ett sätt som du aldrig hade kunnat förutspå?

Jag har precis varit med om en sådan. I dagarna fyra har jag varit på kursen Mastering your life’s energies med coachikonen Maria Nemeth, Academy for Coachning Excellence. Kursen anordnades på Ersta Konferens i Stockholm, av och tillsammans med Ulrik och Ursula Lork, UL3. Tillsammans med sjutton andra modiga kursdeltagare kastade jag mig in i en perspektivförändrande utbildning, lik ingen annan jag gått. Och då har jag gått många genom åren.

Exakt vad som var så omvälvande och perspektivförändrande ska jag inte ens försöka gå in på. Poängen jag istället vill komma till är hur man hanterar sådana upplevelser och vändpunkter i livet. Alltså en insikt, upplevelse, händelse eller liknande som för alltid radikalt förhindrar en att gå tillbaka till samma, vanliga – och trygga – gamla hjulspår. Samma förståelse av omvärlden, samma självbild, drivkrafter, mål och drömmar. Samma fördomar. Ja, du förstår kanske? Point of no return har kompromisslöst och för alltid passerats.

Jag kan se att de senaste åren har bjudit på ett antal sådana vändpunkter i mitt liv, då min egen resa i tillvaron skakats så i grunden att helt nya stigar varit nödvändiga att trampa upp. Nya stigar, som även krävt helt ny packning. Mycket av det gamla bagaget måste ofta lämnas kvar vid dessa vägval, för att den nya stigen alls ska vara möjlig att gå. Lite som när man först färdas i en kanot, för att sedan plötsligt inse att man vill eller behöver bli en bergsklättrare.

Plötsligt är paddel och flytväst inte längre meningsfullt, trots att de länge varit ens viktigaste hjälpmedel. Berget kräver helt andra saker om det skall bestigas. Och om man alltid sett sig som en som paddlar längs livets flod och trott att det är livets mening och den man är, så är det svårt att plötsligt se att ens mål och drömmar ligger bakom ett berg. Svindlande. Typ.

Nåja, för att inte bli alltför långrandig eller filosofisk stannar jag här. Du som fattar, fattar. Men det jag undrar är, hur gör Du för att hantera dessa vändpunkter i livet? Och när du gör det, vilken betydelse får det för Dig?

Jag skulle älska att läsa om dina erfarenheter och tankar kring att plötsligt ha nått en omvälvande vändpunkt i ditt liv – en point of no return – är du villig att dela med dig?

kram
Annika

Coachkonferens för fullblod

Jag är lyckligt lottad, jag! Eller så får man vad man förtjänar? Eller det kanske blir som man tänker? Ja, alternativen är många, men lika fullt känner jag mig som en fullblodshäst i livets vinnarcirkel! Där går jag tillsammans med mängder av andra glänsande, hårt jobbande, men även livsnjutande och i solen snabbtorkande, fullblod.

Förlåt mig om metaforen synes högmodig, det är inte min mening! Jag är bara så glad, stolt och tacksam över att ha fått dela vinnarcirkel med så många andra fantastiska coacher i SHIFT-gänget, inkluderat ägarna och visionärerna Ingrid Lindelöw-Berntsson och Lena Lundqvist själva. Att tillåtas vara och växa tillsammans med andra i en miljö där man inte behöver konkurrera om utrymmet, utan tvärtom man både ger och skapar plats åt varandra, är något alla människor är värda.

Jag trodde många, långa, delvis ledsna och självbegränsande år i livet, att det enda sättet jag kunde rymmas på var om jag förnekade delar av mig själv, svälte ut dem, gjorde våld på mig för att passa in och hitta en form som andra kunde leva med. Som jag kunde leva med. Det var fel. Onödigt. Men för mig kändes det så, på riktigt. Vår egen upplevelse och sanning är inte alltid den rätta. Och tur är väl det?

Vågar du ta det till dig? Din sanning och din upplevelse är kanske inte alltid den rätta? Den kan vara sann för dig och du har all rätt i världen att ha den. Men tänkt om den begränsar dig? Tänk om du missar massa möjligheter i onödan? Tänk om du och ditt liv är så mycket mer?

Vågar du tänka den tanken?

kärlek/Annika