#Blogg100 nr 38 – En sista påskbild

Ja, då är påskfirande och påskledighet snart över för den här gången.

Det har varit lugnt, skönt och avslappnat tillsammans med familjen och delar av släkten. Nu när jag väl kommit hem har jag kunnat uppdaterat gårdagens blogg med de bilder som jag inte lyckades ladda upp från främmande dator igår… Du kan ta del här, av det härliga förmiddagsljuset vårpromenaden bjöd på som gjorde mig så lyrisk!

Jag målade till och med ett litet sött påskägg igår, vilket får bli mitt enda bidrag till bloggen idag. För än tänker jag behålla känslan ett tag till av både påskledighet och kravlöshet. Även när det gäller min återupptagna #Blogg100-utmaning… Andra må vara på nr 51/100 inlägg medan jag pga mina egna utlagda villovägar endast är på nr 38. Men jag har ingen ambition att göra annat än följa mitt eget hjärta den här gången. Och det säger mig att idag blir det varken pretentiöst eller långt – men det blir!

Här får ni en söt och glädjefull bild i form av min sons händer runt mitt eget målade påskägg, som han absolut ville ha. 🙂

IMG_1620energi och kärlek
Annika

#Blogg100 nr 22 – Vad vill du ha i ditt påskägg?

Du får välja allt utom godis… Så löd den bloggpassningen jag fick till idag av Veronica Hedenmark, själfull entreprenör och grundare av företaget VH Assistans – stort tack för utmaningen!

Ja, tänk att det snart är påsk? Just idag njuter jag av strålande vårsol, fågelkvitter och förrådsstädning, i ett fåfängt försök att knöka in ett antal kartonger som härrör från sonens rum. Vi ska nämligen renovera där och inreda det lite mer åldersanpassat. Lite mer värdigt en blivande nioåring på snabb väg mot 10, 13, 15…gulp? Usch, vad fort tiden går.

Nå, påskägg var det, ja. Själva företeelsen väcker för mig känslor av förväntan, förhoppningar, spänning och överflöd. När jag var barn gömde alltid mamma påskäggen – som så många andra föräldrar – så att vi syskon på morgonen fick att leta efter dem. Det var dessutom en sällan skådad lyx av godis i överflöd som gömde sig där i ägget. Idag vore det nog knappt en vanlig påse lördagsgodis? 

påskägg-stort-med-lock

Trots att jag inte direkt ser mig som fossil, tillhör jag faktiskt en generation som fortfarande stod och pekade på olika godissorter medan kiosktanten plockade ner de eftertraktade styckesakerna i en liten oansenlig pappersficka, kallad påse. Rymdes väl så där en 10-15 stycken om man verkligen slog på stort. Tiderna förändras.

Idag är godis för mig förenat med ett oönskat sötsug. En ojämn kamp mot sockerdjävulen, om rätten till min egen kropp och tillgången till sund och positiv energi. Så även om det fortfarande förekommer påskägg med godis här i huset, är det ett tveeggat svärd för mig personligen. Så om jag skulle önska mig ett påskägg som gav samma känslor av förväntan, förhoppningar, spänning och överflöd som när jag var liten, måste det nog innehålla något annat… Men vad?

Mina tankar går till allt möjligt storslaget, som att Krim-krisen får en fredlig och demokratisk lösning eller att cancergåtan löstes en gång för alla. Men ska jag vara riktigt ärlig, så skulle jag nog helt enkelt helst vilja ha ett påskägg fyllt med kravlös familjetid, sovmorgnar, kaffetermosar, vårsol och fågelkvitter. Och definitivt helt fritt från deadlines, administration, olästa e-postmeddelanden och budgetuppföljningar… Är det alltför svårt att ordna kan jag även tänka mig en vårresa till Paris med min make och son.

Paris

Take a pick and make me happy! 🙂

Bloggpassningen avslutades förresten med frågan vem jag själv skulle vilja ge ett påskägg i år. Och jag tror det får bli ett påskägg fyllt med kärlek, medmänsklighet, tolerans, vidsynthet, ödmjukhet, kunskap och empati. Och jag ger det till någon som verkar sakna detta å det grövsta, nämligen Stefan Jacobsson, partiledare för Svenskarnas Parti, Sveriges största nazistiska organisation. Måtte det få honom och alla hans gelikar på bättre tankar… Jag vill inte leva och bo i ett Sverige där deras syn på verkligheten får råda.

energi och kärlek
Annika