Våga vägra facebook

Jag har – faktiskt efter oväntat mycket vånda och beroendeliknande beslutsångest – vågat vägra facebook. Jag insåg till slut att det faktiskt inte tillför det jag behöver i mitt liv utan snarare hindrar mig från att förse mig med sådant jag genuint mår bra av och behöver. I alla fall där jag befinner mig i livet just nu. Här en liten lista på sådant:

  • somna in i tid och när jag är trött
  • äta på ett sätt där jag känner smaken och ser färgerna och inte bara skyfflar in något oidentifierat i munnen och sväljer
  • vara 100 % närvarande vid möten och umgänge med människor
  • tillåta blicken att vandra avslappnat i rummet eller omgivningen jag befinner mig i utan att i tid och otid tvingas fokusera skärpan på ett fladdrande text och bildflöde 30 cm från näsan ( vilket faktiskt är bevisat skadligt för synen som ”åldras” snabbare)
  • tänka klart en tanke och fördjupa den istället för att bara reagera och hasta vidare
  • dagdrömma fritt och ostört
  • fokusera fritt och ostört
  • bygga egna åsikter och värderingar genom källkritik, allmänt kritiskt tänkande i kombination med stillsam kontemplation och inte minst utifrån egna upplevelser av världen, människorna och sakerna runt omkring mig (snarare än att mer eller mindre oreflekterat konsumera andras i en aldrig sinande och ständigt växlande ström…)
  • vårda mina nära och viktigaste relationer
  • jämföra mig själv och mitt liv mindre med andra och andras
  • vara kreativ och skapande
  • ta hand om hus och hem och inte procastrinera tråkiga men nödvändiga sysslor i vardagen
  • motionera mera
  • vistas utomhus oftare och njuta av solen, fåglarnas kvitter, vindens sus
  • läsa böcker
  • själv fullt ut se och uppleva tillvarons guldkorn (snarare än att i tid och otid fota dem och sprida till andra…)

Beslutet att ta bort mitt konto har mer eller mindre fullständigt avskärmat mig från 486 släktingar, vänner och bekanta som jag i olika grad tidigare har haft mer eller mindre daglig kontakt med. Eller haft någorlunda ”koll på” i den betydelse som just sociala medier erbjuder detta. Jag har dock alltmer börjat ställa mig frågan vilken slags kontakt och vilken slags ”koll” det egentligen är man får via kanaler som facebook? Kvantitativt är det givetvis överlägset på många sätt, då det med relativt små medel knyter samman enormt många människor över både tid och rum och skapar en unik mosaik av fragment från deras vardag, intressen, åsikter, värderingar och informationshorisont.

Jag är på inget sätt blind för teknikens möjligheter och fördelar och helt klart kan det även skapa, upprätthålla och utveckla relationer lika väl som erbjuda information som underhållning. Ändå måste jag säga att de relationer som uppstår och upprätthålls på Facebook, åtminstone i mitt eget fall, inte riktigt landar i den del av mig som behöver kontakt med andra människor allra mest. Den delen av mig tar sig av någon anledning inte ut på Facebook hur mycket tid jag än spenderar där. Det finns en aspekt av att vara människa, en biologisk och social varelse av kött och blod, som helt enkelt inte låter sig upplösas och omvandlas till digital teknik hur extraordinär och intelligent den än är. Något går alltid förlorat. Jag går någonstans förlorad. Men jag kan givetvis inte säga att det är så för alla även om jag personligen håller det för relativt troligt.

Hur som helst har den insikten fått mig att ifrågasätta vad det gör med oss människor när vi ägnar mer och mer tid till det digitala livet via sociala medier. Å ena sidan bygger vi ihop världen digitalt under parollen att vi är just mer sociala, å andra sidan avskärmar vi oss från varandra socialt i den värld vi befinner oss i rent fysiskt. Vi ser inte varandra längre på riktigt när vi möts i ett rum, eller ens när vi sitter runt samma bord, samtidigt som vi tycks tro att vi bryr oss om varandra när vi stirrar på en skärm och skickar en snabb kommentar. Och visst, det är absolut inte omöjligt att det faktiskt är så emellanåt. Men troligtvis bara när det gäller ett begränsat antal människor och då främst de vänner och kontakter vi även har en väl grundlagd relation till i den nedkopplade och strikt ”biofysiska världen”. Och framför allt är det långt ifrån säkert att de band vi tror oss skapa på facebook kommer hålla för någonting när det verkligen gäller…

Med stor sannolikhet är våra relationer i snitt ungefär lika många som i alla tider, enligt forskaren och antropologen Robin Dunbar. Människans och hjärnans förmåga att hantera sociala relationer är begränsad och det absolut mest effektiva sättet att knyta an och stärka sociala band är genom smekningar och ömsint fysisk beröring. Utvecklingen av nära sociala relationer är helt enkelt beroende av denna frisättning av endorfiner. Citatet och bilden nedan är hämtad från en kort och läsvärd artikelDN.se om just detta.

Antalen går igen i allt från storleken på medeltida byar till hur moderna arméer är organiserade. De största grupperna bland apor är på 50 djur. När vi under evolutionen utökade antalet till 150 var vi tvungna att hitta mer tidsbesparande sätt att skapa och upprätthålla relationer än att putsa varandras päls.

– Först utforskade vi skrattet, sedan sång och dans och till slut språket, säger Robin Dunbar.

förmåga_sociala relationer

Helt säkert finns det många människor som hanterar sociala medier och det digitala livet betydligt bättre än jag uppenbarligen gjort, som därför nu valt att ta detta steg.

Det finns säkert människor som inte engageras på samma sätt eller känner omedveten ”press” att ge respons eller dela med sig eller bidra till flödet, och där det kanske inte alls går ut över andra behov eller de ”verkliga” relationerna. Men någonstans tror jag ändå att väldigt många går miste om något viktigt, eller i alla fall stör de naturliga biofysiska processerna och relationerna, genom att allt mer ägna tid åt samt leva livet i den digitala sfären. Så även om vi bortser från det som har med relationer att göra så finns det mycket som påverkas utan att man tänker på det. Kanske känner du igen något från min lista inledningsvis som du själv har försakat i någon grad pga facebook eller den ständiga uppkopplingen mot andra sociala medier?

Slutligen vill jag ödmjukt erkänna att jag förstås inte har tillräcklig vetenskaplig kunskap för att argumentera i detalj för mina påståenden –  säkert behövs även mycket mer tvärvetenskaplig forskning inom området innan vi vet vad det egentligen gör med oss människor – och jag vill verkligen inte skriva någon på näsan. Men för min personliga del har jag inte lust att riskera det jag tror går förlorat när vi försöker omvandla det genuint mänskliga samspelet till ettor och nollor eller när vi väljer att se världen via en skärm istället för som den är runt omkring oss. 

Jag gör aldrig några definitiva uttalande om hur framtiden blir, men just nu har jag i alla fall helt stängt ner mitt facebookkonto för att på nytt verkligen se hur världen ser ut offline. Och förhoppningsvis i ännu högre grad också uppleva den på riktigt.

energi och kärlek
Annika

#Blogg100 nr 28 – Fördomar

Idag har jag blivit utmanad att skriva om fördomar, av min egen begåvade och omtänksamma lillasyster Malin Forsgren. Tack för bloggpassningen – verkligen ett ämne jag tycker är intressant och viktigt att lyfta!

Det här blogginlägget tar drygt 6 min att läsa om du väljer att se filmklippet, vilket jag starkt rekommenderar!

När man utbildar sig till professionell coach, t.ex. som i mitt fall via Shifteducation, inser man snart att den egna förmågan att upptäcka och förhålla sig till fördomar är en viktig framgångsfaktor. Och då avser jag faktiskt framför allt mina egna och inte i första hand andras om någon trodde det…

I coachning bygger mycket av grunden på att inte ha någon egen agenda som coach, utan helt och fullt följa och stödja det som är rätt, sant och viktigt för klienten i dennes liv. Oavsett egna åsikter, värderingar, kunskaper eller perspektiv alltså. Själva ordet ”coach” är i en av dess ursprungliga betydelser en rätt användbar och beskrivande metafor. Det representerar ju ett fordon som tar någon eller något från en plats till en annan på beställning. Typ. Målet sätts av klienten och ifrågsätts inte, men coachen hjälper till att hitta en lämplig och trygg väg dit. Helst inom utsatt tid också.

Tänk dig att en taxiförare t.ex. skulle börja ifrågasätta sina passagerares önskemål om destination. Eller låta den egna synen på deras val av klädsel, umgänge, intressen, åsikter, trosuppfattningar, världsbild etc. avgöra vart de ska, om det alls är lämpligt eller om de ens får åka med? Vad fel det skulle kunna bli för passagerarna, eller hur? Taxiföraren kan ju omöjligt veta tillräckligt om sina passagerare, deras liv eller behov för att ta på sig det ansvaret. Förstår du hur jag menar?

taxi_large

Låt vara att livet är så oändligt mycket mer komplicerat än en taxiresa, och människors mål och drömmar ofta mer komplexa än en utmärkt prick på en karta. Poängen är dock, att som coach är det viktigt att inte låta egna fördomar och förutfattade meningar styra klientens resa eller mål. Och då måste jag medvetet göra vad jag kan för att upptäcka när de dyker upp hos mig själv. Nyttig träning, men ingen lätt match. Men ju bättre man blir på det desto lättare kan man även hjälpa klienten att få syn på sina egna.

Vad är då fördomar för något och behöver det vara något negativt? Nej, egentligen inte även om de flesta kanske använder begreppet i den bemärkelsen. Men egentligen är en fördom precis bara vad det låter som. En dom på förhand innan man egentligen har tillräcklig information och faktakunskap. Det vill säga när man istället bygger sitt antagande – och sitt eventuella (be-)dömande – på en stereotyp man skaffat sig. Och stereotyper är förenklade och grovt generaliserande positiva eller negativa inre bilder, som vi alla har och använder oss av, helt enkelt för att kunna hantera tillvaron.

stereotyper

På ett sätt nödvändiga och fullt funktionella med andra ord, men samtidigt långt ifrån verkligheten i sin djupare mening. De kan bygga på sannolikhet eller egna erfarenheter, och de kan vara mer eller mindre korrekta. Oavsett om en fördom är positiv eller negativ innebär den som regel att man övergeneraliserar, och förr eller senare blir stereotypen i sig därför sakligt sett felaktig. Alltså även om det fanns fog för den inledningsvis. Det kan vara bra att komma ihåg. Särskilt eftersom vi människor har ett omedvetet beteende att vara selektivt uppmärksamma, på sådant som bekräftar våra egna uppfattningar eller går i linje med vad vi tror är meningsfullt att notera. Den här videon tycker jag säger väldigt mycket om hur vi faktiskt fungerar!

Vi har alltså ett stadigt inriktat kikarsikte både på det vi tror är relevant i varje sammanhang och på sådant som konfirmerar det vi redan ”vet” eller tror oss veta rent allmänt. Vilket leder in oss i en spiral som kan var svår att ta sig ur eller upptäcka på egen hand, även om den är barockt felaktig eller får oönskade konsekvenser.

”Matematik är svårt.” (Kikarsiktet zoomar omedvetet in alla mattetal som är obegripliga och varje nytt misstag/felräkning uppförstoras snyggt och prydligt upp som bevis. Självförtroendet sjunker, och osäkerheten gör att ännu fler mattetal känns svåra och troligen även blir felräknade, vilket förstärker sanningen att matematik är svårt…) 

”Blondiner är korkade.” (Kikarsiktet zoomar in på varje blondin som råkar yppa något mindre insiktsfullt eller korrekt, medan de som inte passar in på stereotypen/fördomen passerar obemärkt förbi. Bilden förstärks successivt och vi blir alltmer säkra på att det faktiskt är sant…) 

Vi rår inte för den här mekanismen. Och utan att gå djupare in på varför den finns, kan vi bara konstatera att det är så. Men också att det finns många vinster med att inte nöja sig med det. För vi kan påverka detta. Allt börjar dock med att vi inser och accepterar, att samtliga av oss ständigt har en konstant uppsjö av fördomar och förutfattade meningar som får konsekvenser i våra liv, hur vi ser på världen och oss själva och våra relationer till andra. Alltså även du. Definitivt jag, i alla fall.

Och när vi vet och accepterar det kan vi börja utforska djupare vilka fördomar som stämmer och inte, vilka som leder till den värld vi vill uppfatta och de relationer vi vill ha samt inte minst vilka som är värda att behålla och vilka som bör omprövas. För tänk om du ser den verklighet du valt? Det är så lätt att luta sig tillbaka och omedvetet bara samla bevis för det man redan vet. Och sedan kanske lägga sin energi på att övertyga andra… Jag kan ibland känna igen mig själv i bilden nedan.

besserwisser

Men har man väl insett att det är vad man faktiskt gör – alltså samlar bevis genom selektiv persception (=varseblivning) – blir tillvaron plötsligt mer krävande och på sitt sätt osäkrare. Men faktiskt bättre. Och rikare. Och vackrare. Mer spännande också.  För möjligheterna blir så många fler, perspektiven så mycket bredare och verkligheten i slutändan mer genuin, när man väljer att ifrågasätta och kanske knacka hål på sina fördomar. I takt med att man upptäcker dem. Om och om igen…

Eller om man åtminstone är nyfiken på alternativen! Ser vart de leder och om de möjligen skulle kunna föra något gått med sig. Hur illa vore det?

Vill du läsa mer som ligger nära detta ämne rekommenderar jag två tidigare blogginlägg, Ditt obegränsade jag och 20 tankar som hindrar dig att knyta kontakter; och ett sätt att överlista dem.

energi och kärlek
Annika

20 tankar som hindrar dig att knyta kontakter; och ett sätt att överlista dem!

Knyter du dig själv istället för kontakter?

Utvecklar du inte de kontakter du egentligen vill ha och behöver? Känns ditt sociala och professionella liv ofta fyllt av begränsningar, trots att du verkligen anstränger dig och försöker nå framgång? Trots att du har drömmar, visioner, intentioner, avsikter och till och med sätter mål som du medvetet jobbar mot? Jag har upptäckt en sak som i alla fall gäller i mitt eget fall, och därför kanske också kan gälla dig? Jag säger inte att det är så, men läs vidare och bestäm sedan själv!

Begränsande uppfattningar

Jag ska avslöja något väldigt personligt för dig. Det är inget jag är stolt över eller bekväm med. Och det är inget som i sig själv leder till något gott i mitt liv. Ändå är det avgörande för mig att våga se det, om jag ska kunna förändra något på riktigt. Om jag ska nå dit jag vill, bli den jag vill vara och uppleva det jag vill uppleva, min egen tid här på jorden.

Vad är det då jag har upptäckt? Jo, jag sitter fast i ett system av begränsande grundläggande uppfattningar om mig själv. Ja, helt säkert även om andra och hela tillvaron också, men det är i sammanhanget inte riktigt lika avgörande. Inte lika illa som att jag helt enkelt har ett helt trossystem om mig själv inbyggt i hjärnan. Och det styr mig i mitt sätt att ta kontakt med andra och bygga nätverk – både privat och i företags- och yrkeslivet. Precis som ditt eget styr dig. Hur jobbigt är inte det att inse?

limiting beliefs

20 vanliga tankar som hindrar dig

Ta en titt på den här, långt i från fullständiga eller vetenskapligt framtagna, listan och se om något slår an inom dig och kanske känns igen. Händer det möjligen att du utan att riktigt vara medveten om det tvekar att ta kontakt, eller avstår att gå vidare med den, på grund av någon av nedanstående tankar/uppfattningar om dig själv?

  1. Jag kan inte ändra mig/jag är som jag är
  2. Jag kan inte göra någonting rätt/kommer göra bort mig
  3. Jag är störande för andra
  4. Jag är en knepig människa
  5. Jag är irriterande/jobbig/dryg
  6. Jag är en (född) förlorare
  7. Jag är otillräcklig
  8. Jag är underlägsen
  9. Jag är för annorlunda/passar inte in
  10. Jag är inte nog smart/välutbildad
  11. Jag är inte bra nog
  12. Jag är inte intressant nog
  13. Jag är socialt klumpig/bortkommen
  14. Jag är ful/oattraktiv
  15. Jag är omöjlig att älska/inte älskvärd
  16. Jag är konstig/knäpp
  17. Jag är inte värd andras uppmärksamhet/inte nog viktig
  18. Jag har inget vettigt att säga/är inte nog vältalig
  19. Relationer är i grunden något svårt
  20. Det är något fel på mig

Grattis! Du är mänsklig och ganska lik många andra av oss. Frågan är om du tillhör dem som vill och orkar ta tag i detta och börja förändra?

Nyckeln till framgång

Att få syn på sina egna tankar och trosuppfattningar är otroligt möjliggörande. För det man kan se att man tror på och uppfattar som sant, kan man ju ifrågasätta och även ändra på. Och det är något i alla fall jag har börjat att göra på allvar. Ibland går det riktigt bra och ibland halkar jag i diket och klänger fast vid tryggheten i det invanda – även när det hindrar mig själv. Men ju mer jag övar desto bättre går det.

Och nyckeln till framgång i all förändring är att lära sig se och skilja på vad som begränsar helt i onödan, och vad som är verkliga hinder att ta sig förbi. De tu kräver nämligen helt olika strategier. Du som läst ända hit är tillräckligt klok för att förstå, att dina begränsande uppfattningar om dig själv hör till den första kategorin. Så frågan är om du också är tillräckligt klok och modig för att ta tag i detta? Så att du blir mer framgångsrik i alla dina relationer, i det sociala livet och när du bygger dina professionella nätverk?

Ett sätt att överlista dina tankar

Nu till pudelns kärna. För jag skulle ju inte lockat dig att läsa den här bloggen om jag inte ville erbjuda dig lite hjälp på vägen – eller hur? Du ska få ett väldigt kraftfullt coachverktyg av mig alldeles gratis och utan krav på motprestation. Du behöver inte ens ta emot det. Faktum är att du redan besitter det, och som liten använde du det dessutom dagligen för att växa, utvecklas och nå dit du ville. Om du väljer att nyttja det igen lovar jag dig – kanske inte explosionsartad framgång, även om det mycket väl kan inträffa – men en spännande personlig upptäcksresa, som sakta kan förändra ditt liv och din karriär. For real. Allt du behöver göra är att lära dig att överlista dig själv och dina invanda och ofta omedvetna tankar om dig själv.

Utgångspunkten har jag redan introducerat dig i, och det handlar alltså om att upptäcka och känna igen just dina egna begränsande tankar och trosuppfattningar om dig själv. Helst direkt när de dyker upp. Till en början kanske det sker först långt efteråt, men du kan öva på att bli snabbare, vilket är viktigt för att få full effekt av verktyget. Det är jobbigt, men värt det. Några av mina egna favoriter som hindrar mig att ta eller utveckla kontakter är; Jag kan inte ändra mig/jag är som jag är, Jag är irriterande/jobbig/dryg, Jag är inte intressant nog, Jag är annorlunda/passar inte in, jag är socialt klumpig/bortkommen samt Jag är inte värd andras uppmärksamhet/inte nog viktig.

Gott så. Men nu till Det magiska tricket som kan förändra det hela även för dig! Bestäm dig helt enkelt medvetet för att koppla på din nyfikenhet och börjar utforska om det verkligen är sant i andras ögon, det där som du tänker om dig själv och som ibland – eller ofta – hindrar dig. Äkta nyfikenhet är det verktyg du alltid har tillgängligt och kan använda för att överlista dig själv! Tro mig, för jag har provat. Många gånger. Och i 99,9% av fallen kan jag erkänna att mina egna tankar och uppfattningar om mig själv, är endast just mina.

Nyfikenhet – källan till all utveckling

Så, nästa gång hjärtat bultar, knäna känns svaga och hjärnan går i stå när du står inför någon du skulle vilja etablera kontakt med, prova att överlista dig själv genom kraften i din nyfikenhet. Andas djupt några gånger och försök fånga vilken tanke eller trosuppfattning om dig själv som slagit in. För oftare än du tror är det där knuten sitter, även om du hellre fokuserar på föreställningar om den andre eller något annat och därmed lurar dig själv. (För gud förbjude, dig är det ju inget fel på!? Och nej, det är det inte heller, men du går kanske omkring och tror det! Helt i onödan!)

curiosity-killed-cat-large-msg-129168233499

När du hittar vad du tänker/tror om dig själv, så var nyfiken på det. Äkta, genuint, nyfiken. Är detta verkligen sant? Hur vet jag det? Vad har den här människan sagt, eller gjort som tyder på det? Hittar du inget djupt avskräckande som stöder din egen oro, så utmana dig själv och flytta nu över din nyfikenhet helt på den du är intresserad av istället. Ta nyfiken kontakt, eller gå ett steg längre i den du redan tagit – om så bara för att se vart det leder! Nyfikenhet är en enorm källa till utveckling, en grund för goda relationer och nya, spännande kontakter, samt en kraft som kan försätta berg. Till och med de som vi själva byggt upp runt om kring oss, i våra stackars hjärnor.

Just go for it!

Couriosity didn’t kill the cat. Limiting beliefs did. 😉

curiosity-killed-the-cat

energi och kärlek
Annika