Trotsig – något bra eller dåligt?

Jag känner mig grymt trotsig, just nu. 😉

IMG_7468

Jag har massa ”måsten” som pockar på min uppmärksamhet, och hela mitt inre är i uppror. Tjurar, gnäller, slår ifrån mig, negligerar, trotsar… Konsekvensen är förstås, att inget av allt det där som pockar på blir gjort, utan ligger kvar och irriterar som en liten förarglig sten i semesterskon. Ja, eller i vissa fall mer som en rävsax i stöveln? Jag gör precis ALLT annat, utom det som skulle krävas för att bli av med det hela. Ja, till och med andra saker som inte ens intresserar mig särskilt mycket?

Men är hon helt knäpp eller vad? tänker ni kanske. Har hon fått galna coach-sjukan? Ja, tänk. Så är det kanske? Det kan vara galet störande att vara coach och ibland se, att jag själv som ”klient” gör precis allt som går att göra mot bättre vetande. Galet störande. Och galet befriande. Hurra, jag är människa! Låt vara, en extremt trotsig människa, just nu. Men ändå. Människa.

IMG_7570

Men att vara trotsig, är det bara något dåligt – eller kanske även något bra? Berätta hur ni tänker! Och utmana mig gärna genom att vara min ”coach” här i kommentarerna – jag ställer gärna upp som trotsig klient just nu! 😉

smurf

trots och kärlek
Annika

P.S. Du missar väl inte mitt sommarerbjudande här till höger om Mejlcoachning (sett från bloggens startsida)? D.S