Compassion; kan det vara nå’t?

En idé har länge legat och grott inom mig. Eller kanske gnagt snarare. Sprungen ur en källa som på samma gång vill växa, vattna och bevittna. Jag vill göra, bidra till och se mer av allt det goda här i världen! Och efter att ha gått ännu en fantastisk coachutbildning med Maria Nemeth och Academy for Coaching Excellence, så började saker falla på plats. Så nu drar jag igång projekt Compassion!

Jaha, tänker du kanske nu, lite av ett frågetecken? Vad är Compassion då, bortsett från det engelska ordet? Jo, det är vad vi tillsammans gör det till, skulle jag kunna svara lite förenklat. Men givetvis har jag tänkt lite mer än så för att få projektet i rullning.

Compassion är ett projekt som nu till en början består i några första enkla åtgärder. Dels har jag precis lanserat en öppen Facebookgrupp, med det inte oväntade namnet ”Compassion”. 

Jag vill på det sättet lyfta fram och synliggöra människors godhet, naturliga hjälpsamhet och vilja att bidra här i världen. Lite som en motkraft till all kommersialisering och vinstoptimering som annars finns överallt, och lätt bygger murar mellan människor.

Ja, allt det där ni vet, som ibland riskerar att ta bort vår naturliga förmåga till osjälviskt handlande, i tron att vi alltid ska ha eller förtjänar något i gengäld. Eller i tron av att ingen behöver eller vill ha vår hjälp. Får oss att sköta oss själva, alltså. Minding our own business. Samtliga slutsatser lika sorgliga för mänskligheten. Jag törs lova att om du deltar i Compassion kommer din ”belöning” bli större än du anar, men på ett annat plan än de flesta av oss tyvärr normalt förväntar sig i vårt moderna s k välfärdssamhälle.

compassion1

Om många deltar, bidrar och sprider leder det förhoppningsvis så småningom till en hel del konkreta handlingar, sk Compassion-insatser runt om i landet. Små medmänskliga vardagshandlingar mellan kanske tidigare helt okända människor. Vardagshandlingar som gör skillnad. Både för den som tar emot och för den som ger. Det är min fasta övertygelse. Förutom det första steget att använda sociala medier för projektet, har jag här på hemsidan skapat ett nytt avsnitt om Compassion, som du hittar i menyn här ovan.

Min förhoppning är att på sikt kunna inspirera och motivera andra små och stora företag att delta i Compassion och bidra med Compassion-insatser runt om i landet. Men som med allt annat får man börja med sig själv och göra vad man kan, vilket i mitt fall – förutom eget deltagande i facebookgruppen – betyder att ett antal kommande pro bono-erbjudande kommer dyka upp här på hemsidan. Längre fram planerar jag en del event och större insatser, men det får dröja till dess att tiden är mogen.

Så till sist, har du en idé om hur just jag skulle kunna bidra pro bono till någon eller något där det skulle göra skillnad, inom ramen för något av just mina kompetensområden, så tveka inte att ta kontakt här. Jag lämnat inga garantier, mer än att du kommer få ett vänligt bemötande i alla fall, oavsett din fråga!

Compassion!

No less. No limit.

Tre framgångsrika sätt att uppgradera dig själv; och en bra anledning att börja göra det

Personlig utveckling. Vad väcker begreppet för känslor och associationer hos dig? Är det ett uttjatat, klichéartat och kanske till och med ytligt uttryck, som du anser att både media och folk i allmänhet slänger sig med – kanske för att framstå bättre än andra? Eller är det en självklar del av tillvaron och något genuint viktigt för dig, i ditt eget liv?

Oavsett vilken inställning du har, vill jag att du funderar en stund på följande; kan man egentligen undgå personlig utveckling? Jag tror faktiskt inte det. Därmed inte sagt att jag med utveckling menar något som leder till något bättre eller önskvärt alla gånger, utan snarare att vi förändras hela livet. Vissa mer och tydligare än andra. Men helt säkert är att ingen kan gå genom livet utan att påverkas. Och när vi påverkas kommer vi att i någon mån också utvecklas. Så det intressanta är kanske HUR vi utvecklas och på vilket sätt det bidrar till oss själva, andra och omvärlden.

Jag tänker så här mot bakgrund av detta. Visst vore det väl ändå klokt att ta lite kontroll på sin egen utveckling? Se till att den leder till något gott, något jag vill och i önskad riktning – åtminstone för mig själv. Visst vore det smart att se till att det blir kontinuerliga och funktionella uppgraderingar, och inte bara ständiga tilläggsprogram för att komma tillrätta med virus och buggar i ett system som egentligen redan för länge sedan är ”outdated”.

uppgradering

Tre vägar till uppgradering av dig själv

Men hur gör man då? Ja, det finns säkert många svar på den frågan och säkert inget som passar alla. Men här kommer i alla fall tre tips från mig, baserade på mina egna erfarenheter samt observationer av andra som verkar lyckas väl!

1. Uppgradering genom kunskap

Först ett klassiskt men ändå fortfarande lika relevant sätt att uppgradera sig själv. Vi lever våra liv mångt och mycket utifrån vår kunskap om oss själva, andra och världen. Ju mer kunskap vi tillägnar oss ju fler möjligheter har vi att välja väg, sätta mål och även finna lösningar på problem och utmaningar. Kunskap kan vi inhämta överallt och hela tiden, men vi bör göra det med någon slags plan och med ett kritiskt tänkande. För det finns inte någon absolut kunskap, en gång för alla fastlagd, oantastlig och evigt sann. Men all kunskap är därmed inte lika giltig, utan kvaliteten på den kan givetvis variera, liksom hur användbar den är för oss i våra liv. För att uppgradera dig genom kunskap, gäller det alltså att ha ett både ständigt nyfiket och kritsikt sinnelag. Var aldrig nöjd med vad du redan vet, om du vill utvecklas, alltså!  

2. Uppgradering genom utmaning

Våga konkret utmana dig själv och dina föreställningar. Inte minst just de som handlar om dig själv och vad du klarar av. Ge dig själv regelbundet utmaningar som känns obekväma och ”utanför boxen” just för dig. Jämför dig alltså inte med andra, men låt dig gärna inspireras av dem och deras ”bedrifter”. Det kan vara tillsynes både  små och stora saker, poängen är att det ska vara obekvämt och utmanande just för den du är, för att ge en bestående uppgradering. Vare sig du lyckas eller misslyckas är chansen stor att dina erfarenheter leder till något positivt och omvälvande.

3. Uppgradering genom sårbarhet

Bejaka sårbarheten hos dig själv regelbundet. Se till att du inte fastnar i trygghetsträsket där försvarsmurar och stridsberedskapen härjar. Självklart har vi alla rätt till vår integritet och behöver stå upp för oss själva och det vi tror på. Men se upp så det inte blivit ett hinder för din egen utveckling! Vi människor är av naturen sårbara, och är dessutom väl rustade för att vara det. Mycket av mänsklighetens utveckling har berott på vår sårbarhet, såväl rent fysiskt som socialt och emotionellt. Genom att tillåta dig att känna dig sårbar, vilsen och osäker, kan du mer fritt utforska nya vägar och perspektiv. Du tillåter dig att bli påverkad i grunden av din omgivning, vilket kan leda till en helt oväntad och häftig uppgradering av dig själv. En bättre anpassad version, helt enkelt! En mikro-evolutionär konsekvens, om du så vill.

Varför aktivt söka personlig uppgradering?

Ja, varför inte? Om allting i din omgivning utvecklas, hur länge tror det att det dröjer innan du känner av en bristande kompatibilitet med andra, tillvaron och världen? Som jag inledde så är jag övertygad om att du alltid kommer att utvecklas bara av att du ingår i ett större sammanhang, men att det till stor del riskerar att ske omedvetet och okontrollerat. Varför inte då ta kontrollen och aktivt sätta dig vid rodret? Helt enkelt för att du då kommer få en så fantastiskt mycket roligare, mer spännande, omväxlande, och troligen även mer meningsfull, resa här i livet!

Men det är klart, alla kanske inte vill det. Somliga kör kanske hellre vidare med ett hackande gammalt operativsystem, även om det begränsar dem i onödan. Jag dömer ingen. Det är varken något jag vill eller har rätt till. Men jag vill utmana dig att fundera på om du verkligen inte vill utvecklas, eller om du bara fastnat i någon av alla möjliga fällor… ”Jag behöver inte, för jag kan/vet redan vad jag behöver veta/kunna”. ”Jag kan inte, det är redan för sent, jag har inte tiden, energin, förutsättningarna som behövs.” ”Jag vågar inte, det är farligt, jag känner mig rädd, osäker, duger inte, kan förlora för mycket.”

I dare you to try!

10-dare-you-today

En e-bok värd att fira

Äntligen, äntligen, äntligen, är jag färdig med mitt e-boksprojekt om effektivitet! Det har varit lite av ett give back-projekt till livet, som lärt mig precis de läxor jag behöver för att kunna gå stark och tillitsfull framåt på min väg.

Min förhoppning är förstås att e-boken ska mottas med glädje och nyfikenhet, och att den ska väcka en och annan tanke som gör skillnad. Det är helt gratis och det medföljer inga andra förpliktelser. Däremot kommer du som registrerar dig via formuläret här till höger på sidan, att så småningom få ett nytt erbjudande om ett 12 månaders coachbrev som lanseras närmare årskiftet. Givetvis också helt frivilligt och gratis – dessutom laddat med mängder av nya exklusiva erbjudanden!

Är du en av dem som väljer att registrera dig för att få boken, skulle jag bli fantastiskt tacksam om du lämnar lite feedback här genom en kommentar, när du läst den!

Förväntansfulla hälsningar
Annika

 

 

 

Windows of opportunity

Har du någonsin varit frustrerad? Så där att det kryper i hela kroppen, hjärnan går i spinn men utan att du riktigt kommer någon vart, och kroppens eget alarmsystem signalerar oroväckande?

Stress, vanmakt, rädsla, ilska, uppgivenhet eller kampvilja rasar genom kroppen. Du är inte ensam. Oavsett om det beror på en personlig läggning, ett miljömässigt arv eller olyckliga omständigheter och yttre förutsättningar, så behöver man hantera stressen och frustrationen när den uppstår. Annars kommer kroppen och det undermedvetna ta över och göra det åt en. Stress, som egentligen är en sund och nödvändig överlevnadsfunktion, har gått och blivit en av samhällets kanske mest allvarliga folksjukdomar.

Så vad gör du när frustrationen gnager och gör sig påmind? Stoppar du huvudet i sanden, fortsätter som vanligt och väntar på att det går över? Eller skickar du kanske upp frekventa nödraketer, i hopp om att någon annan ska komma till undsättning? Tar du till överslagshandlingar och flyr in i andra, helt oplanerade sysslor och projekt, för att undvika konfrontation, med det som egentligen gnager?

Det jag själv har kommit fram till – och som troligen är skälet till att jag fortfarande har huvudet upp och fötterna ner – är att det i all stress och frustration finns något vi kan kalla “windows of opportunity”. Det är helt enkelt tillfällen när inre och yttre omständigheter ger oss förutsättningar att själva bryta oss ur stresspiralen, och den destruktiva spinn vi befinner oss i. Enligt min erfarenhet sammanfaller inte sällan dessa “möjlighetsfönster” med stunder av just stegrande, för att inte säga maximal frustration. Och jag tror inte det är en slump.

Tvärtom har jag börjat förstå att frustrationen är det bränsle jag har att använda mig av för att våga mig ut genom fönstret. Så idag, när frustrationen knackar på dörren, tänker jag att det är en drivkraft för att kasta mig ut i det okända, där nya möjligheter finns. Jag accepterar helt enkelt att jag verkligen måste ändra på något – och ser till att göra det också! I den processen, tar jag själv gärna hjälp av en annan coach. Inget är för mig så befriande som att bli bemött med tillit till min egen förmåga, precis när jag själv tvivlar som mest.

Berätta gärna vad du själv gör för att hantera osund stress och frustration i livet!

/Annika

Coachning är fantastiskt

Jag kan inte annat än jubla över vad coachning och det coachande förhållningssättet har tillfört mitt eget liv. Life changing är vad det är. Både att få coacha andra och att själv bli coachad är enormt utvecklande och inspirerande, helt enkelt.

Att börja ta del av en ”coachande community” är som att kliva in i en värld enbart fylld av fantastiska människor som stöttar och tror på varandra. Där existerar ingen jantelag och alla ses som hjältar i sina liv, med förmåga till oanad utveckling och framgång. Det är även befriande fritt från martyrskap, offermentalitet och meningslöst daltande med varandra. Tvärtom, den obevekliga tron på människors egen potential kräver ansvarstagande och handling. Men så är det ju också det enda som egentligen ger några resultat eller gör någon skillnad. Eller har du lyckats på annat sätt?

För min egen del  handlar detta t.ex. om att våga se när jag är för mycket ”duktig flicka”, tillåter mitt liv att utsätta mig för osund stress, eller när jag gör våld på mina egna värderingar eller behov, för att tillfredsställa andra. Det handlar också om att inte försöka göra omvärlden skyldig till ”mina egna brott”, utan istället bejaka mitt eget värde, ta mig själv på allvar fullt ut och se att jag faktiskt har huvudrollen i mitt eget liv. På gott och ont. När jag gör det kräver det handling av mig. Handling som skrämmer, känns hotfull och obekväm. Men som samtidigt bär på nyckeln till nödvändig förändring och slutligen även till de lösningar som behövs.

Att i dessa processer då själv kunna gå till en annan coach, är som att både slå på hellyset och turbomotorn på samma gång. Ursäkta språkbruket, men satan i gatan så mycket som plötsligt kan hända, när man både ser klart och har 500 Hk under huven! Ja, eller vad som nu kan anses som mycket körpower?

Jag står fast vid det jag sa vid ett coachmöte med Shift-gänget för en tid sedan – coachning är som en fribiljett till livet. Tidigare fastnade jag allt som oftast i diverse kösystem eller trasslande kundtjänster, när jag ville lösa biljett någonstans. Nu är det liksom bara att bestämma vart jag vill och sen köra. Ja, nästan i alla fall.

Gud, vad jag aldrig vill tillbaka till det gamla körsättet i livet!

/Annika